Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 januari 1854, sida 1

tusende omstandigheter, hvilka kunnat inträsla och hindra Albin, eller hans bref. Snart sick Rosa en lamplig anledning till förklaring öfver de bleka kinderna; hennes far sjuknade och vid hans sjukläger tillbringade hon många dystra stunder. De tidningar hon anskaffat, läste hon med största spänning, ty hon hoppades alltid att finna någon underrättelse om honom. Slutligen en dag, då hon satt vid fadrens säng och vid den matta lampans sken genomösnade tidningsspalterna, spratt hon upp — hon hade sett hans namn, sett det omtalas med beröm och läste om att den unge skicklige målaren Albin Antoni hade vunnit högsta priset för en tafla, föreställande en ung flicka, stående vid Brahehus ruiner; hon läste en konsterfaren revy öfver sitt eget porträtt, en hänryckning öfver bildens fullkomlighet och konstnarns vackra manåer. Priset bestod i ett resestipendium och herr Antoni hade redan anträdt sin resa till Italien, der han ämnade vistas en längre tid för studerandet af sin sköna konst. — Hvad fattas dig barn? frågade gubben matt. — Ingenting min far! Blott ett litet illamående, som snart går öfver, sade Rosa — men inom sig kände hon att det aldrig skulle