Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 januari 1854, sida 2

— I i I :C — — — denna mellankomst och har derföre befalt sin amiral att åtminstone undvika skenet af ett dylikt anfall och i nödfall styrka att det framkallats genom turkiska skeppens föregående besök på ryska kusten och blott emot Ryssarnes vilja utsträckts till turkiska städer och hamnar. På annat sätt torde Nachimows skrifvelse svårligen kunna förklaras. — Den vid Sinope förstörda eskadern hade på tscherkessiska kusten utskeppat icke mindre än 20,000 gevär, 40 kanoner och en half mill. patroner; äfven 5 turkiska officerare hade begifvit sig till Tscherkesserna. — Tidningarne meddela nu en af Reschid Pascha till franska och engelska sändebuden, den 5 dennes efter första underrättelsen om olyckan vid Sinope, aflåten skrifvelse, hvari de anmodas, att låta flottorna inlöpa i svarta hafvet. Denna begäran hade de dock då icke funnit för godt att esterkomma. Enligt notiser från Konstantinepel af d. 16 Dec., hvilka öfver Wien kommit Times till handa, skulle Turkarne utrusta en expedition emot Sebastopol. Månne en sådan expedition är möjlig, utan engelskt och franskt bistånd? Underrättelserna af den 16 Dec. bekräfta brytningen emellan Persien och Turkiet. Persiens krigsförklaring skulle redan hafva kommit Porten till handa. Den turkiska gesandten i Teheran och den persiska gesandten i Konstantinopel hafva lemnat sina poster. Det heter att persiska trupper redan förenat sig med Ryssarne och att ryska generalen Yermolow skall föra öfverbefälet öfver dem. Schackens uppbrott i spetsen för 30,000 man är dock ännu obekräftad. Åsskrifningen af resten af Persiens skuld till Ryssland och löftet att eröfra Afghanistan åt schacken skola, upprepas det, vara den lockmat, som användts af Ryssarne för att förleda Persiens beherrskare till det opolitiska steg han tagit. Hvad det senare löftet berräffar synes dock skäl vara för handen att betvifla dess tillvaro. Troligare är att turgiska provinser tjenat till lockbete. En skrisvelse från Malta till LIndependenco belhe meddelar följande rätt kuriösa detaljer rörande Persiens och Afghanistans ställning och brytningen emellan brittiska sändebudet och hofvet i Teheran: De ostindiska tidningarne öfverensstämma uti den berättelsen, att en rysk kolonn tägar emot Khiva. Denna åtgärd betraktas som en hotelse emot Afghanistan, som Ryssarne skulle vilja nödga att liksom Persien ingå ett förbund emot Turkiet. Persien har redan fallit i snaran och denna makt har i sin tur inledt underhandlingar med sina grannar Afghanerna för att förmå dem att antaga samma hållning. Dost Mohammed, Afghanernas beherrskare, har skickat ett sändebud till Teheran för att underhandla i denna kinkiga fråga. Dagen efter denne ambassadörs ankomst hade persiska hoftidningen, såsom det säges, på rysk ingifvelse, meddelat en för brittiska sändebudet sårande notis ), hvilken hade till följd att hr Thompson — så heter Englands representant vid hofvet i Teheran — begärde en högtidlig upprättelse. Det svar, han erhöll å denna sin begäran, endast förvärrade saken. Hr Thompson lät då nedtaga sin fiagga och underrättade alla engelska konsuler i Persien om det beslut han tagit, på det att det mätte komma till hans landsmäns kännedom. Det synes dock icke som om hr Thompson, åtminstone som sakerna nu stå, skulle behöfva lemna Persien; ty afghanska ambassadören Mir-Dat-Khan underhåller, säges det, en liflig kamp emot ryska inflytandet. Han icke endast söker förmå schacken att marschera till islamismens, deras gemensamma religions bistånd, utan han hotar honom, att, om han längre tvekar, emot honom uppväcka det gamla grälet, som förorsakade Herats belägring. Man påstår tillochmed, att han begär fritt genomtåg genom Persien för en afghansk arme, som skulle angripa Ryssarne och verkställa en diversion till Turkarnes förmån. Alla dessa nyheter från ett så aflägset land och ett så mysteriöst hof kunna icke ännu hafva erhållit någon bestämd bekräftelse; men de hafva vunnit nog afseende, för att i ostindiska tidningarne bli föremål för ganska allvarsamma beh traktelser. Enligt de senaste underrättelserna från Konstantinopel af d. 19 ville man der veta, att brittiska sändebudet åter upptagit sina afbrutna förbindelser med hofvet i Tcheran. År så Denna notis skall, enligt en underrättelse från annat håll, hafva innehållit, att engelske gesandten, på vachackens befallning, bevistat en stor revy vid Sul