a belllla VäasISHOLHII I Å Riksdagen. Vid närmare påscende hafva reseraterna om riksdagens förhandlingar innehållit åtskilligt al ganska stort intresse, hvarför vi gå att, så långt utrymmet det medgifver, redogöra. vi skola först i korthet andraga hvad som förekom i plena den 28 Dec. och vilja sedermerä utur med Snällposten anlandt A.B. referera förhandlingarne i plena den 29 Plena d. 28 Dec. Hos Ridd. och Ädeln framställdes af hr v. Troil några ganska sunda åsigter i jernvägsfrågan. Saken rörde närmast en jernvägs-anläggning från Wetterns södra udde genom Småland till Skåne. Motionären angaf sådane hufvudgrunder för ett jernvägssystems utförande: att staten borde uppträda såsom förlagsman; att ett inhemskt fondsystem skulle grundas; att en kommilt af sakkunniga personer borde undersöka och göra förslag till de särskilta jernvägarnes rigtning, och att utförandet sedermera skulle öfverlemnas åt vägoch vattenbyggnadskåren (?) eller helst åt någon utmärkt utländsk (hvarför ej svensk, om en sådan finnes att tillgå?) ingeniör. — Hr Ribbing förordade lisligt den ifrågavarande jernvagen och ansåg densamma vigtigare än den af Kgl. Maj:t föreslagna mellan Stockholm och Götheborg (ingen opartisk person skall bestrida att ju detta också är verkliga förhållandet). Mot dessa talare upptradde, underbart att omtala, Jönköpings läns egen landshöfding, hr Bergenstråle, under förmälande bland annat, att Smålands skogar skulle derigenom bli utrotade och binäringarne blifva belastade med en dryg transportkostnad, som de ej kunde tåla. (Man måste erkänna att våra högsta förtroendeplatser äro beklädda af män med utmärkta statsmannainsigter!) Vidare motionerades af statsr. Silfverstolpe om anslag till en jernväg mellan Fahlun och Westerås; al hr Ehrenborg em ett räntefritt lån på 5 år å 250,000 rdr för en bibana mellan Linde och närmaste punkten på KöpingHult-banan; af br Ribbing om anslag af 300,000 rdr bko till lån och 10,000 rdr bko till uppmuntran för dem som vilja inrätta hvitbetssockersjuderier i mindre skala (äro vi nu der igen?) och om understöd åt boställsinnehafvare, som vilja utföra grunddikning å sina boställen (förtjenar behjertas); — samt af åtskillige herrar om åtskilliga löneförhöjningar. Stor uppmärksamhet förtjenar både för sakens och motionens skull en motion af f. d. presidenten i statskontoret hr P. Westerstrand, som erinrade huruledes han redan vid 1844 års riksdag väckt motion om den ordinarie räntans och öfrige persedelskatternas förvandling till penningar, men att denna motion väckt stort missnöje på högre ort, hvarföre hr Westerstrand såsom då amovibel embetsman låtit densamma förfalla. Hr Westerstrand hade likväl bibehållit sin öfvertygelse i detta fall, men ville nu, sedan en kgl. proposition i frågan blifvit aflåten, inskränka sig till den anmärkning deremot, dels att ingen persedelskatt måtte förvandlas till andra persedlar, utan efter redan bestämda markegångspris för de sednaste tjugu åren förvandlas till penningar, dels att dagsverken borde försvinna såsom skatt t— 3B3ä3353 — — th