ej ingå i detoljbestämmelser, endast hos K. M. anhålla om en sådan skolordning, hvarigenom elementarläroverken, utan att lida intrång. sättas i harmoni med de tekniska bildningsanstalterna. (Vi instämma för vår ringa del i allo uti dessa åsigter, hvilka vi flera gånger förut uttalat.) I afseende åt förhållandet mellan lärjungarnes och lärarnes antal vid de olika läroverken i riket, gaf tal. de upplysningar att Örebro elementarläroverk har 22 lärjungar på hvarje lärare, Upsala 15, Linköping 13, Skara 16, Westerås 10, Strengnäs 10, Wexiö 13, Lund 16, Götheborg 12, Kalmar 12, Carlstad 12, Hernösand 10, nya elementarskolan 12. Prof. Lindgren förordade exemplet af Upsala kathedralskola. Prosten Lagergren utvecklade några brister vid nya elementarskolan i Stockholm, hvarvid han under 4 är varit lärare, hvilka svårligen kunna jäfvas. Nya elementarskolan hade i den fria flyttningen uppställt en grundsats som den ej kunde genomföra. Följden hade blifvit att man måst tillgripa moniörer. Ett. verkligt monitörssystem funnes dock ej; detta förutsätter nemligen särskild monitörsbildning. Man kunde sålunda med skäl säga att denna skola hvarken eger sri slyttning eller ett monitörssystem. Det kongl. cirkuläret hade sålunda till efterföljd anbesallt något som icke finnes. Äfven domprosten Thomander yttrade sig i ämnet, men hvad han ville, hafva vi ej af A.-B:s referat kunnat fatta. I Borgareståndet yttrade sig vid remissen af herr I Wijks motion om upphörande af bevillningen på associationers, såsom bolags, hypotheksföreningars m. fl:s inkomst, så framt den ej öfverstiger 5 procent, hr Wallenberg, hvilken såsom alternatif föreslog det stadgande, att så stor del af behållningen som öfverskjuter 6 proc. på grundkapitalet skall såsom bevillningsfri renta anses; hr Rinman, som ville hafva skildt mellan sådana bolag som fortgå och sådana som skola efter viss tid upphöra, så alt dessa sednare ej ma erlägga skatt på hvad de till delegarne utgifva såsom ett återgäldande af sjelfva kapitalet; och slutligen hr Rydin, som motsatte sig motionen såsom i hans tanka till sin princip fullkomligt felaktig, i det den åsyftade att från erläggande af beskattning befria den rike och de kontanta penningarne, fastän den fattige och obemedlade måste äfven skatta för äfven den minsta inkomst. Vid remissen af hr Sundblads motion, om Nordre elfs upprensning, yttrade br Rydin att han hört uppgifvas att Götha elfs vattentillgång ej är så stor att den kan fylla två sådana utlopp, som det till Götheborg ledande och det som genom den ifrågasatta upprensningen skulle åstadkommas; utan skulle följden af detta företag blifva att båda utloppen komme att sakna tillräcklig vattentillgång. Tal. hemställde derför om icke, för tillfredsställandet af trafikens fordringar på öppnandet af en farled uti ifrågavarande riktning, det vore lämpligare att anlägga en kanal. Hr Normans förslag om förhöjd tull på utförseln af bjelkar, sparrar och spiror som ej hålla öfver 9 tum i lilländan, fann motstånd hos slere talare. Hr Lindström ansåg ett misstag ligga till grund för motionen, i det motionären foreställt sig att det träd som ej håller 9 tums fyrkant är omogen skog. Så är dock ej förhållandet. De träd som lemna virke af dessa dimensioner hålla omkring 15 tums diameter och kunna således anses fullvuxna. Det åsyftade ändamålet, en besparing på skogen, trodde talaren ej heller vinnas genom högre tullsatser, ty det har visat sig att sedan tullen höjdes, har utförseln varit långt starkare äo tillförene. Enda följden är att köpmannen ej kan betala virket så högt som tillförene och att skogsegaren måste hugga så mycket mer för att fylla sina behos; refererande sig tal. till hr Murns reservation i bevillningsutskottet vid föregående riksdag emot den då ifrågavarande tullförhöjningen. I samma anda talade hrr Berg och Palander, hvilken sistnämnde ansåg det åsyftade ändamålet bäst vinnas om allt öfverlemnas åt den enskilda omtankan; anseende tal. att den grundsats ej inom borgareståndet borde göra sig gällande att sådana förhållanden skola genom höga tullsatser regleras. Hr Frich instämde med hr Lindström, hvaremot hr Almgren Var af den åsigt att något måste göras för att motverka skogens utödande, lemnade tal. dock derhän huruvida den nu föreslagna tullsatsen vore fullt lämplig. Vid föredragningen af hr Bergs motion om tidningsstämpelns nedsättning yttrade hr Wallenberg, att han begärt denna motion på bordet för att blifva i tillfälie att erhålla några upplysningar som kunde bidraga att bereda framgång åt det i motionen innefattade förslag. Vid sista riksdag blef tidningsstämpeln fördubblad, men det för tidningsstämpeln inflytande skattebeloppet har dock icke till följd deraf blifvit dubbelt större, utan endast höjt sig i proportionen af 5 till 8. Häraf synes att det i landsorten cirkulerande antalet tidningar minskats. Tal. ansåg det bedrösligt att åsigterna i detta afseende gått så tillbaka på de sista 30 åren, att i stället att man för 30 år sedan sökte att genom borttagande af de hinder som kunde hämma cirkulationen, besordaa tidningarnes spridning, man nu vill genom förhöjda afgifter så vidt möjligt försvåra densamma. Såsom stöd för detta sitt yttrande om de för 30 år sedan rådande åsigterna anförde talaren hr v. Hartmansdorffs vid 1823 ärs riksdag väckta motion, angående tidningarnes befordrande med posten. Hr v. Hartmansdorffs motion gick dock icke igenom, utan ullen na hartetrirl it Ng; —