Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1854, sida 2

— . Wanderers korrespondent tillägger på slutet af den skrifvelse, ur hvilken vi ofvanför meddelat några detaljer och som är daterad Konstantinopel d. 12 December, att Turkarne skola hafva intagit Achaltzik och Erivan. Denna notis låter visserligen något osannolik efter de storståtliga berättelser Ryssarne uppdukat om sina segrar i Asien, ehuru det ej är alldeles otänkbart, att krigslyckan åter kunnat blifva Turkarne bevågen. All anledning är imellertid alltid att antaga, att deras nederlag ingalunda varit så asgörande som de ryska segerberättelserna gifvit vid handen. I Times låser man en enskild skrifvelse från Erzerum af d. 17 Nov., hvilken, innehållande en för tillförlitlig ansedd skildring af krigshändelserna i Asien, utvisar, att Ryssarne varit så bragte i klämman, att det verkligen behöfdes rätt ansenliga framgångar å deras sida för att någorlunda återställa jemnvigten emellan de båda opererande armerna. Denna meddelar hnfvudsakligen följande: Intagandet af fästningen St. Nikolaus, denna Turkarnes första vigtiga framgång, skedde genom öfverrumpling och kostade Ryssarne 1500 döde och sårade och 80 sångar. Turkarne sunno i fästningen stora förråder af mjöl, som kommo dem väl till pass, och qvarlemnade de der en besättning af 400 man. Senare, omkring den 3 Nov., blef en afdelning irreguliera trupper under befäl af Jbralim Bey angripna af 500 Ryssar. Detta anfall afslogs dock af Turkarne och fienden nödgades antrada återtåget till en såstning kallad Achek, under hvilket landtbefolkningen tillfogade dem stora förluster. Turkarne, hvilka blott hade litta trupper, förlorade i denna affår 1000 man. När Ali Pascha, chef för Ardaban-armå-fördelningen, erhöll kännedom om denna tilldragelse, öfverskred han georgiska gränsen och satte sig i besittning af Ryssarnes i samma vefva öfvergifna läger. Ett par dagar senare kom det till en ny skärmytsel vid Hussun, en i närheten af Bayazid belägen by på georgiska gränsen, vid berget Ararat. Här blef Assat Bey med 1500 man irreguliera trupper angripen af 1000 Ryssar ; det lyckades honom att slå dem, hvarpå Mehmet och Selim Pascha, besälhafvarne i Bayazid oförtöfvadt framryckte, öfverskredo gränsen och tågade emot Erivan. I Under tiden erhölls underrättelse, att Selim Pascha, chef för Batum-armå-fördelningen, uppbrutit från S:t Nikolaus och efter 4 stormningar tagit Urzugheti, en stark 12 mil från den förra belägen plats. Följden af alla dessa rörelser blef, att Kerim Pascha, som står i spetsen för en af turkiska härens hufvudasdelningar och uppslagit ett läger vid Kars, påyrkade ett djerst framryckande af hela armen i Georgien. Häremot opponerade sig dock Abdi Pascha, högste befälhafvaren, som skall vara en trög och envis menniska, på den grund, att han fruktade den annalkande vintern och icke önskade batt blifva slagen som Napoleon. Ickedestomindre öfverröstades han i krigsrådet. Lägret uppbröts den 12 Nov. och den ungefår 23000 man starka armöen satte sig i marsch, sedan 12000 man qvarlemnats för att observera Gumri (Alexandropol), som skall hafva en besättning af 10000 ryssar. Ett par dagar senare nödgades redan dessa att draga sig tillbaka i det inre af fästningen, och staden, som för öfrigt icke beherrskas af fästningsverken, besattes af turkarne. Dessa äro de detaljer, som till den 17 Nov. voro bekanta i Erzerum. De gifva vid handen, att Turkarne genom en följd af lyckliga, om ock smärre träffningar, sattes i stånd att med sin hufvudstyrka operera mot Tiflis. Hittills, heter det vidare i brefvet, blefvo Turkarne i allmänhet väl emottagna al Georgiens invånare, af hvilka många förenade sig med den osmaniska hären. Turkarnes hela styrka skall utgöra 75000 reguliera och 80,000 man irreguliera trupper. Af de förra stodo vid fälttågets början 35,000 man vid Kars under Abdi Pascha, 10,000 man i Batum, 6000 i Ardaban, 5000 i Bayazid och 1 I resten vid Erzerum och på andra platsar. På artilleri skola de lida en ganska kännbar brist. Folket skall imellertid vid hvarje tillfälle hafva slagits tappert. Deremot klagas mycket öfver öfverbefälhafvaren Abdi Paschas bristande duglighet. Om Turkarnes nederlag vid Achaltzik och Persiens krigsförklaring emot Turkiet hade man sig i Erzerum ännu ingenting bekant; dock visste man, att brittiska sändebudet lemnat Persiens hufvudstad. Rörande Schamyl och hans företag har man i Erzerum blott erfarit så pass, att han söker att förena sig med Turkarne och att Ryssarnes hufvudstyrka beiö y14113 i cahaal 2 4