Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1854, sida 2

—— — ——— ————— — —— — gänger hört på huru de gamla mälade sramtidstaslor för henne och hade sedan för sig sjelf, på inbillningens duk målat så många, många leende framställningar — bestått fullt upp med soldagrar och leende, klara färger — ja, hon lefde och bodde i de luftbyggningar hon sjelf rest upp åt sig, trodde med full öfvertygelse, såsom på ett gisvet faktum, på förverkligandet af dessa fantasi-perspektif. Gubben Algotson talade om att allt detta skulle nå sin fullbordan då Carl fick föra egen skuta; då skulle han komma hem och Rosa skulle bli hans och sedan var gubben nöjd, brukade han säga, då han sett sin käraste förhoppning uppfylld. Men se, tant Elisabeth, hon kunde tala hon! Hon berättade om brölloppet, (som Rosa äntligen ville hafva i kyrkan) och om allt hvad han skulle föra hem till sin unga fru och huru det skulle se ut i deras bostad etc., och Rosa lyssnade till sagorna med barnets oskyldiga nyfikenhet och ibland med ungmöns rodnande kind och klappande hjerta. (Farte )