Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1854, sida 1

Rosen i Grenna. Det var en mild sommarafton. Den brännande solen sjönk ned i moln och kastade sina sista ljufva strålar öfver ett vackert landskap. Huru herrligt är det ej, då man suttit vid arbetetet hela dagen, att vid aftonens annalkande få skynda ut i den fria leende naturen? Så tyckte ock en ung flicka, som med pilsnabba steg lemnade den lilla obetydliga, men täcka och vackert belägna staden Grenna. Det var en lördags afton i Juni månad. Sabbathens ingående helg liksom låg utbredd öfver naturen: allt syntes så fridfullt, så lugnt, blommorna nickade och den milda astonslakten böjde lätt och smekande de vaggande gräsen. Den unga flickan klättrade med säker fot biand bergen, som pryddes af Brahehus vackra ruiner och stod snart uppe på höjden. Hon stannade här bland borgmurarna och blickade ut öfver taflan, som låg utbredd för hennes ögon. Wettern, det ljusblåa, klara, nyckfulla vattnet låg nu så stilla, så spegelklart, så rent