Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 december 1853, sida 2

alla delar, min nyss gjorda bekännelse, att jag älskade mamsell. Inbilla sig, att mamsell har drömt den här sista halstimman! Det är i alla sall en angenäm dröm, den att ha en friare. Jag önskar af hjertat, att någon, mig alltid undantagen, måtte göra den drömmen till verklighet åt mamsell. Adjö! Mamsell Eva satt en stund tankfull, stödd mot väfstolen. Försasligt flygtigt folk, de der mansolken! yttrade hon, halfnogt; vilja gistas, och åtra sig inom halftimman! Men hvad särskildt den der Flammander angår, Så år han just jemt en vaser, med klena gåfvor och liten utsigt till eget brödstycke! Med honom hade jag kanske fått gått och väntat i evig tid. Nej! rätt så bra, som det är! Prosten är annars icke enkoman för intet. Och se det vore giftermål, som hette duga. Pastorat af första klassen! I Nästan svindlande vid denna anande blick in i framtiden, fortsatte mamsell Eva att väfva servetter.