Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 december 1853, sida 1

betala mera an de enligt lag skola; men man känner då ej hvilken makt en sådan der herre och länsman äger. Vill bonden ej betala, låter han honom köra sin sädestunna flera mil, kasserar säden, bötfäller och trakasserar på allt sätt den arme räntegifvaren. Och har denne understått sig att klaga, så följer honom länsmannens hämnd öfverallt. Vid vägsynen får han köra fyra å fem gånger flera lass grus på sin väglott än han behöft om han stått väl; vid många andra tillfällen på samma sätt. Det gilves derföre ingen möjlighet för den skattdragande allmogen, att rädda sig undan dylika prejerier, så länge vårt land ännu äger qvar detta beskattningssätt från barbariets tider, hvilket blifvit afskaffädt i alla andra länder i Europa, och så länge länsmyndigheterna äro så slappa eller så partiska för de underordnade tjenstemännen, som de öfverallt äro. En kraftig och högtänkt landshöfding skulle i det ögonblick han erhåller kännedom om ett sådant här förhållande, afskeda den pligtförgätne länsmannen; men hvar träffa vi sådane landshösdingar? Många af dem uppbära dessutom sjelfve sin lön på samma sätt, och utomdess hafva de fått den fördomen hos sig inrotad, att de skola på allt sätt skydda sina underordnade tjenstemän, förbiseende att ingenting mera än detta skadar deras eget anseende. — Bonden är och blir, såsom det heter i visan: gjord att offras opp. Hade finansministern, sin pligt likmatigt, bragt de båda statsmakternas ofvannämnda beslut i verkställighet, så hade, då det icke lider något tvifvel, att ju de flesta härvarande skollärare gått in på den nya regleringen, hvar på icke de, utan uppbördsmännen allena förlora — så hade åtminstone denna läglighet, att på ett oskäligt sätt preja allmogen, icke funnits till. Månne det derföre icke vore skäl, att åtminstone försöka göra några ersättningsanspråk gällande på finansministern eller på konseljens ledamöter i gemen ? Vi hafva icke utan tvekan releverat detta förhållande, emedan vi befara, att den mäktige man, som blifvit träffad af upplysningarne, skall uppleta och hämna sig på de stackars bönder, om hvilka här är fråga; men saken har icke bort fördöljas, afven med denna risk, och ehuru den tyvärr icke utgör något undantag ifrån verkliga förhållanden, utan fastmer måste anses såsom regel. Vi äro emellertid skyldige att erbjuda vår hjelp åt dem, hvilka, genom våra upplysningar, kunna drabbas af nya förföljelser, En framställning härom till red. af denna tidning skall med allt nit omfattas och beifras.