Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 december 1853, sida 1

Den 30 December. Då Handelstidningen för några månader sedan med någon värma befriade vår finansministers tilltag, att icke bringa till verkställig het Kongl. Maj:ts och rikets ständers beslut, rörande rättighet att lösa såväl kronans behållna, som de indelta räntorna och tionden efter medelmarkegång, var det en och annan som tyckte, att vi lade för stor vigt på denna sak och behandlade den alltför ifrigt. Huru vigtig saken dock är och huru svåra följder sinansministerns pligtförsummelse på många orter medfört, skall upplysas af följande species facti, hvilket visserligen ej är ett enstaka exempel, utan tyvärr snarare måste betraktas såsom ganska allmänt. i Till lärarelöner vid Götheborgs läroverk äro tillsammans anslagna omkring 1400 t:r kronotionde, som utgår från Elfsborgs, Jönköpings, Kronobergs, samt Götheborgs och Bohus län. Då lärarnes löner äro beräknade efter ett markegångspris af 6 rdr bko tunnan, så uppkommer under innev. års markegång, som i de särskilta länen utgör öfverhufvudtaget , mellan 10 och 12 rdr bko, en förökning i de lärares löner, som hafva 130 t:r (och dessa äro 6) af omkring 700 rdr bko. Vi missunna visst icke sararne denna lönförhöjning, hvilken de väl behöfva, men förhållandet visar huru tungt denna beskattning drabbar den skattdragande allmogen, och det Just under ett så svårt år som detta. Men denna börda erhåller en ännu svårare tyngd genom det sätt hvarpå skatten uppbäres. Lärarne härstädes hafva sedan flera år tillbaka öfverlemnat besväret härmed, hvad kronotionden från Elfsborgs län angår, åt en länsman Rylander, hvilken inom några år samlat en förmögenhet, som anses gå till hundratusentals riksdaler. Huru denne man utför sitt uppdrag kan man bedömma deraf, att en mängd af de stackars bönder, som skola utgöra kronotionden, vändt sig till de löntagande skollärarne, bedjande under klagan och tårar, att få direkte till dem utbetala sin skatt efter markegång med forlön, uppgifvande att länsmannen, utöfver detta belopp, kräfver af dem 3 a 3: 16 bko per tunna, således öfver 25 proc. förhöjning. Olyckligtvis hade skollärarne redan förnyat Rylanders fullmakt, att verkställa uppbörden för året, så att de ingenting annat kunnat göra än tillskrifva pastor i den församling, hvarifrån klagomålen utgått, att söka bereda bönderna någon lindring. Den som ej rätt känner förhållandena torde invända, att bönderna äro bra enfaldiga, som