Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 december 1853, sida 2

trycka rätta inseglet på den politiska föreningen emellan bägge folken, hvilken, derförutan, sruktansvärdt aldrig kan blifva, hvad den bör blifva. Derförutan skola de två brödranationerna alltid i viss mohn vara fremmande för hvarannan, samt misstroende, afund och split lätt kunna utsås dem emellan; den tid kan ock möjligtvis komma, då Sveriges yttre fiender, för att dela och minska vår styrka, begärligt skola fika efter tillfällen och anledningar att utså frön till slik misssämja. Endast handel och det lifliga utbytet af produkter och behof, samt de deraf uppkommande mångfaldiga förbindelserna emellan enskilte, är det, som rätt kan närma nationerna och göra dem i tänkesätt och känslor bekanta och eniga med hvarandra, samt aflägsna dylika faror. Redan de första åren efter unionens ingång var ock önskan om ett sådant närmare tulloch handelsförbund allmän i Sverige; för trettio år tillbaka, eller vid 1823 års riksmöte, uttalade rikets ständer uti en skrifvelse till K. M:t ej blott önskan utan ock en viss förhoppning om, att detsamma snart skulle komma till stånd. Såsom en föregående åtgärd, hvilken skulle kunna förbereda ett sådant närmande emellan bägge folken och leda till det stora målet, uttryckte ock rikets ständer uti nyss åberopade skrifvelse den önskan, att båda ländernas tulltaxor, så vidt möjligt, skulle bringas till likhet och öfverensstämmelse med hvarannan, på det att det ena riket, såsom rikets ständers ord voro, icke skulle kunna hemta vinning och nytta af det andras skada, och derjemte den kostsamma gränsetullbevakningen efterhand kunna minskas och indragas; och, i sammanhang med dep vid samma riksdag beslutade förändringen af hela tullsystemet, ansågo äfven rikets ständer en sådan öfverensstämmelse emellan båda ländernas tullagar utan serdeles svårighet kunna komma till stånd. Beklagligen har allt detta hitintills stadnat vid en from önskan, som ännu saknar fullbordan. Vi befinna oss ännu djupt inne uti prohibitif-systemet; och så länge en mängd inoch utförselsförbud få qvarstå uti svenska tulltaxan är det hvarken att hoppas eller tänka på, att någon likstämmighet uti begge rikenas tullagar skall kunna tillvägabringas, långt mindre en verklig tullförening, hvartill en sådan likstämmighet skulle utgöra det närmaste steget. Kongl. Maj:t har tvänne gånger till rikets ständer formligen framställt den landsfaderliga önskan att inoch utförselsförbuden måtte afskaffas; om regeringens tänkesätt i den frågan kan således icke något tvifvel vara möjligt eller ens tillatligt. Lika formligt och uttryckligt har också höglofl. bevillningsutskottet vid de tre sista riksdagarna tillstyrkt samma åtgärd, och, ehvad Kongl. Maj:t vid nu ingångna riksmöte aslåter en nådig proposition i ämnet eller icke, så hyser jag icke ringaste tvekan derom, att höglofl. utskottet opåmint, utaf egen drift, jemväl denna gång, och nu med vida större enhällighet än förut, skall tillstyrka förbudens afskaffande. En motion derom, eburu jag härmedelst framställer den, kunde följaktligen till och med synas öfverslödig. Men hvad jag på intet vis anser ösfverslödigt, utan tvertom högst angeläget, är, att i sammanhang med denna motion och såsom deruti ingående, påkalla höglofl. utskottets uppmärksamhet på vigten och nödvändigheten derutaf, att, i enlighet med den önskan rikets ständer redan 1823 uttalade, införselsafgifterna i det tulltaxeförslag, höglosl. utskottet kommer att utarbeta, måtte, åtminstone å vissa artiklar, blifva bestämda i möjligaste måtto lika med införselsafgifterne uti norska tulltaxan. Hvar och en utaf ståndsbröderne, som bevistade sista riksdag, lärer ännu hafva uti färskt minne, de långvariga, vidlyftiga och äfven obehagliga öfverläggningar, som då utaf den såkallade sockerfrågan föranleddes, och att ingenting mindre än en oenighet emellan rikena var igenom denna fråga på vägen att uppstå. Hade tullafgifterna å socker i begge rikena varit lika, hade ett sådant tvistefrö aldrig kunnat utsås. Härigenom har redan erfarenheten i stort ådagalagt, huru angeläget och vigtigt det är, att tullafgifterna å sådana varuartiklar, som kunna utgöra föremål för införsel från det ena riket till det andra, blifva så vidt möjligt bestämda lika i båda länderna. Gränsprovinsernas innevånare erfara åter angeiägenheten derutaf hvarje dag. Jag vill ej bjuda till att beskrifva alla de olägenheter, som nu uppstå för dessa trakter, derigenom, att tullafgifterna å en mängd artiklar äro lägre i Norge än i Sverige, och att andra varor äro i Sverige förbjudne att införas, som i Norge icke äro det. Härigenom skall nödvändigt en mäktig frestelse uppstå att omkringgå och bryta emot de prohibitiva svenska tullagarna, och tullbevakningen efter den långa riksgränsen måste, helst vintertiden, alltid blifva otillräcklig att förekomma den olofliga införseln, hvarigenom en otillbörlig vinst tillskyndas norska statskassan på Sveriges bekostnad, synnerhet då de svårigheter, som i Norge blifvit lagde i vägen för möjligheten att transito införa varor till Sverige öfver norska hamnar, hvarom jag framdeles i särskilt motion får yttra mig, ännu mer måste verka till den olosliga varuinförselns Ullvext. Utan att nu omständligare ingå i denna frågas utredning, hvartill jag i utskottet får tillfälle, inskränker jag mig derföre här till den framställning, att höglofl. utskottet, vid uppgörande af förslaget till nya tulltaxan, måtte taga de af mig nu vidrörde förhållanderne uti sorgfälligt öfvervägande, och så vidt möjligt, å de artiklar som kunna blifva föremål för oloflig införsel från Norge till Sverige, bestämma lika tullsatser med de i norska tulltariffen stadgade, på det att denna skadliga och demoraliserade trafik må kunna aldeles tillintetgöras och norska statskassan upphöra, att såsom hitintills hemta en stor vinst på svenska statsverkets bekostnad. Jag anhåller om remiss af denna motion till höglofl. bevilln.-utskottet och om dess kommunikation med de respektive medstånden. Nils Larsson, från Jemtlands län. Uti förestående motion förena sig: Eric Christensson, Olaus Ericsson, L. Rasmusson från Cöthaharoc arch unns län UIanaer Nils