Styckegods. Från Kalmar berättas, att dagen före julaftonen, strax efter att det blifvit mörkt, hördes från sjön hemska nödrop. Båtar lade ut från Nya varfvet och Engö, men kunde för storm och häftig ström omöjligen taga sig fram, oaktadt flera förtviflade försök gjordes att komma de nödställda till hjelp. Omkring midnatt, då månan uppgick, lugnades stormen och nu gjordes ett nytt, lyckligare sorsök. Vid ankomsten till de 2. k. Skalleröarne, hvarifrån nödropen kommo, påträffades Rödhällaekan, från hvilken 9 personer med glada jubelrop helsade sina räddare. De olyckliga, som fördes i land till Engö, voro nästan samtlige forfrusna, flera till den grad att de måste bäras från båtarne. En af dem var redan död och nästan samtlige de öfrige ligga nu mer och mindre sjuka på Engö. — Rödhällaekan, som omkring 3 på e. m. begaf sig från staden, hade på hemvägen af den utaf en häftig snöby åtföljda stormen blifvit bortförd och strandat på Skalleröarne. Besättningen hade blott utgjort 10 personer. — Största förtjensten för de olyckligas räddning torde böra tillskrifvas sjömannen Johan August Törngren, samt basmästaren Petter Engström, utan hvilkas ihållande och modiga ansträngningar samtlige de olyckliga väderdrifna säkerligen under nattens köld omkommit.