Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 december 1853, sida 1

—————— Ett bidrag till kunskapen om själen, Af Nepomuk, (Ur Sv. Tidn.) Fysices professorn Rudberg i Upsala lefver ännu i alla deras minne, som kände honom i lifstiden. Han var långt ifrån att kunna kallas svärmare eller drömmare, han forskade oaslätligt i verklighetens verld, och lät aldrig bedraga sig af inbillningar. Endast den påtagliga, den matematiskt bevisliga sanningen gällde för honom säsom sådan. På samma sätt, som han i sitt vetenskapliga lif aldrig fördrog eller föredrog något annat än det, som öfverensstämde med hans på denna sanning grundade öfvertygelse, höll han sig äfven i sitt enskilda lif till det sanna; någon lögn, icke ens i småsaker, gick aldrig från hans läppar; lik Aristides ville han ej ens skämtevis ljuga. Så mycket mera förvånades man, då man slutligen hörde honom berätta följande, och ingen af dem, som hörde honom, hade minsta anledning att betvifla hans trovärdighet. Såsom ett bidrag till kunskapen om menniskosjälens underbara beskaffenhet, bör från glömskan bevaras det, som hände med nämnde sysices rofessorn, enligt hans egen utsago till flera beanta. Sommaren 1833 vistades han på Carlberg, för att anställa några vetenskapliga undersökningar öfver, om jag ej alltför mycket missminner mig, krutets egenskaper. För de officerare, som samtidigt vistades med