Mitt sädernesland! trots alla dina brister — och hvilket land har icke sina brister? — är det endast du bland länder, som har min kärlek; men kommer någon och fordrar att jag — endast derföre att dessa Saker råkat att under en längre eller kortare tiderymd vara bemmastadda i Sverige — äfven skall älska svordomar och bränvinssupande, ståndsrepresentation, slagsmål på marknader, klassprivilegier, småsinnad afund, embetsmannavälde, spöstraff, kyrkoplikt, orimlig jordbeskattning, samvetstvang och mera sådant, då ropar jag, så att det genljudar från Ystad till Haparanda, nej, nej, och ännu en gång nej; ty jemnt så mycket, af allt hvad Svenskt heter, förtjenar hvarje redlig Svensk mans hat och icke kärlek. Uslingar, som hafva fördel af att förtryck och missbruk finnas, skrika ideligen på fosterländskhet och