Styckegods. Hvad är Svenskt? (Ur Dagens Isäafder.) Jag fick härförleden ärfva en liten landtgård. När jag kom för att taga min nya egendom i ögnasigte, blef jag till min icke ringa förvåning varse, att en stor sophög låg tätt utanför dörren till boningshuset; och jag gaf följaktligen genast tillsägelse om att borttaga detta vedervärdiga inventarium. Under det man som bäst var sysselsatt härmed, kom en af grannarne, som märkt hvad som var å färde, med häftighet springande upp till mig. Ivad i all verlden tar ni er för, granne? — ropade han, med andan i halsen. År det verkligen er afsigt att bortrödja denna sophög, som legat på sitt ställe under alla föregående ägare, så längt tillbaka någon kan minnas, ja som genom sin vördnadsvärda ålder just synes hafva blifvit införlifvad med sjelfva jorden, den för alla så dyrbara Svenska jorden? Betänk er väl, innan ni begår ett sådant, jag må väl säga, helgerån! Jag betraktade mannen ett ögonblick, och kunde knappt återhälla ett leende öfver den ifver, hvarmed han framställde en så besynnerlig proposition. — Hör på, granne, — svarade jag, då jag såg att det var hans fulla allvar — om sophögen legat, der den nu ligger, sedan Odens tid, så måste han bort; och det — märk väl — af det enkla skäl, att jag icke vill hafva en sophög framför min dörr.