Hr Cederschöld visade nu, att enligt 60 Missgerningsbalken skulle ledamöter af riddarhusdirektion och riddarhus, som gjorde framställningar rörande personers heder och ära, dömas till landsflykt, och ingen vilja åtaga sig sådana befattningar. Hr Björnstjerna försökte försvara sig med slertydigheten af ordet rykte. till hvars förklarande han tog sin tillflykt till franskan och dess skilnad mellan -bruitk och (reputation4, hvarföre också hr v. Kremer till stor munterhet föreslog, att i fall motionen skulle antagas, borde det ställe deri som angår heder4 och rykte redigeras på franska. Föröfrigt deltogo i diskussionen sriherre Tersmeden, W. F., som yrkade motionens förkastande, derföre att den icke blott var olämplig och ändamålsvidrig, utan rent af stridande mot grundlagen, nemligen 90 S R. F., som uttryckligen förbjöde ständerna att bringa enskilda personliga förhållanden under öfverläggning: Hr v. Hartmansdorff, som med anförande af general Buddenbrochs exempel visade huru under oroliga tider partiyra kan hänföra till orättvisor, hvilka esterverldens lugnare prösning kan uppdaga, men ej godtgöra, hvarföre talaren yrkade motionens läggande till handlingarne; hr v. Ribbing, som i allmänhet uttryckte sitt ogillande af motionen; hr Prytz, som ogillade den i vissa punkter, men dock för dess välmenhet yrkade att den skulle få remiss; till motionens försvar uppträdde, utom motionären sjelf och hr Printzensköld, dessutom hr Knorring. Sedan diskussionen öfver sjelfva motionen var slutad, uppstod en kort diskussion ang. ordningen för propositionernas framställande, hvilken, sedan ett par af talarne förenat sig med de förut gjorda yrkanden uppställdes så, att motionens läggande till handlingarne blef ja-proposition och dess remiss till riddarhusutskottet nej-proposition, hvaraf den förra besvarades med högljudda, entusiastiska ja och några spridda nej, samt den sednare på lika sätt med nej. Då landtmarskalken derefter framställde fråga huruvida ja var öfvervägande, äfven blifvit jakande besvarad, begärde hr Björnstjerna votering, som utföll med 122 ja mot 38 nej för motionens läggande till handlingarne. I Presteståndet väcktes en mängd motioner, af hvilka de hufvudsakligaste voro: af biskop Fahlerantz, att diskussionen öfver de vid prestmötena utsatta theser skulle föras på svenska i stället på latin; af lektor Sondn. om innehållande å en del af tjenstehjons löner, för bildande af en besparingsfond för de tjenande klasserna; af d:r Björling, om utarbetandet af ett förslag till åstadkommande af en förbättrad prestbildning; af d:r Såve, om en snar reglering af elementarläroverken, samt af d:r Sandberg, om en förändring i bränvinslagstiftningen. D:r Såves framställning gick derpå ut, att sedan regeringen gjort, så många afvikelser i såväl rikets ständers ursprungliga afsigt med skolreformen, som i det kongliga cirkuläret af 1849, samt lemnat så många landsorters önskningar och behof af sina läroverks utvidgning ouppfyllda, rikets ständer måtte till Kongl. Maj:t hemställa: att en ny skolordning, i enlighet med statsrådet Silfverstolpes förslag, måtte blifva utfärdad, att antalet af lärare vid de olika läroverken sättes i billigt förhållande till antalet af lärjungar, och att lärarne i naturalhistoria och lefvande språk måtte ställas i lika förhållande med öfrige lärare, såväl i afseende å undervisningstimmar, prof och befordringstur som aflöning, samt förklara, att rikets ständers mening ej varit, att latinläsningen skulle begynna redan i första eller förberedande klassen. — Prof. Carlsson väckte den rätt angelägna motionen, att Kongl. Maj:t måtte låta antingen omorganisera det nuvarande tabellverket, eller ock inrätta ett särskilt statistiskt embetsverk. I Borgarständet blefvo, sedan de i gårdagsbladet refererade diskussioner blifvit afslutade, en mängd nya motioner väckta. De vigtigaste voro: Af hr Fahlhem, om anslag af 2000 rdr bko till en landtbruksskola i Fahlu län; af hr Indebetou, om en förändrad bränvinslagstiftning; af hr Spångberg om borttagande eller åtminstone nedsättning till 3 proc. af den nu med 5 proc. utgående bevillningen å II art. på handel och handtverk, sedan, såsom motionären utlät sig, genom 1846 års handelsoch handtverksordning Åsältet blifvit lemnadt öppet för snart sagdt kreti och pleti, att rycka brödet ur munnen på borgerskapetk; af hr Rettig, om skärpta lagstadganden mot skogsåverkan, så att denna förbrytelse måtte blifva såsom enkel stöld ansedd och straffad; af hr Cassel, samma förslag som hr Rettig, samt dessutom att betning å fält, som äro bevuxna med unga skogsplantor, måtte beläggas med något straff, som blir med vanära förenadt; af hr Rydin, om anslag, till förökad lärarepersonal vid Borås skola; af hr Osterberg. om förändring i bränvinslagstismingen, med en beskattning al 32 sk. bko kannan. samt om beväringserercisens upphörande, med bibehållande af manskapets årliga inmönstring; samt slutligen af hr Stenqvist, om förändring i lagstiftningen om karantåner och spårrningur mot kolera, så att alla inre spärrningar komme att upphöra, men kommunerna i stället åläggas, att då kolera utbryter vidtaga aila nödiga åtgärder till sjukvårdens ordnande och sundhetens befordrande genom renlighet m. m. Bonde-Ståndets förmiddags plenum upptogs hufvudsakligen af Bränvins-frågan En mängd anföranden och äfven med denna fråga gemenskap egande motioner afgåfvos ; till största delen visserligen understödjande meningen att husbehofsbränningen måste sortsara; men äfven många deribland för en efterhand skeende minskning deraf; och flera yttrade sig, dels för bränvinsbränningens sabriksmessiga bedrifvande, under hög beskattning och skärpta kontroller, dels för endast ändringar i den kongl. propositionen, hvarmed ingen syntes vara belåten. Att redogöra för alla dessa yttrandens, äfven hufvudsakligaste innehåll, är omöjligt; men synnerlig uppmärksamhet tycktes förtjena: såsom försvar för husbehofsbränningens fortfarande och fabriksbränningens förbjudande, ett anförande af Anders Pehrson fr. Östergöthland, hvari dels läns-kamrater, dels många andra instämde; såsom försvar för en, efter Norrska bränvinslagen modifierad öfvergång från husbehofsbränning till högt beskattad fabriksbränning, af Nils Nilsson från Wermland: samt i nästan samma anda Riksd.-sullm. Hultman från Carlskoga Bergslag, men ur den åsigt, att antingen måste man besluta sig till att anse bränvins-tillverkning och bruk lofligt och nyttigt, då tillverkning måste tillåtas, liksom annan hemtillverkning, bryggoch bakning, o. s. v., eller ock,