Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 december 1853, sida 2

Riksdagen. (Från Redns korrespondent.) Lördagen den 17 Dec. höllos plena i alla Riksstånden, och bekantgjordes då sammansättningen af det så kallade Hemliga Utskottet. , Ledamöterna äro: Af Adeln, friherrarne J. Åkerbjelm och W. F. Tersmeden samt kontre-amiralen Virgin. Presteståndet, biskoparne Heurlin och Hallström samt doktor Broman. Borgareständet, herrar Schvan, Wern och Billström. Bondeståndet, And. Andersson i Walla, Matts Pehrson från Stockholms län och Pehr Mattssn fr. Westmanland. Bondeståndet hade till sekreterare i utskottet hos Kongl. Maj:t förordat förste sekreteraren i Kongl. kabinettet för utrikes brefvexlingen G. Sanndahl, till ledamöter i bränvins-utskottet valt Lars Larsson fr. Elfsborgs, Lars Mattson fr. Upsala, Anders Medin fr. Kronobergs, Nils Svensson fr. Christianstads, Magn. Månsson fr. Östergöthlands samt G. Nyqvist fr. Wermlands län. Ridderskapet och Adelns plenum upptogs nästan helt och hållet af diskussionen öfver hr Oscar Björnstjernas bekanta motion, angående adelns purifikation. Efter en ganska bitande diskussion, (hvarför närmare referat i morgon) blef motionen lagd till handlingarne, genom 122 röster emot 38. . Presteståndet biföll statsutskottets betänkande ang. anslag för nästa år af 66,660 rdr till gevärstillverkning, utan all diskussion; men en längre öfverläggning egde rum angående prosten Lennartsons motion, om lekmåns berättigande att deltaga i zjäålavården. Prosten Melander trodde att man ej borde lemna de andliga rörelser som i vårt land yppat sig, till obepröfvade ledare, hvilka förvärra i stället att ordna desamma; men han kunde ej förena sig om det sätt motionären föreslagit; trodde att kunskapen i det heliga ordet icke var nog för dem, som åtoge sig medmenniskors andliga I. dning, utan att äfven en allmännare bildning af dem borde fordras, och att samma slags instituter kunde för dylika diakoners bildning stiftas, som nu finnas för missionärer. Han beklagade sig öfver, att i våra dagar så många sekter göra värfningsbemödanden. Prosten Althar ansåg förslaget för kyrkan skadligt, emedan det lemnade tillfälle för proselytmakeri, och yrkade oinskränkt makt för kyrkans väktare att hindra sådana extra lärares missledande bemödanden. Doktor Björling ville ej så handlöst lemna lärarekallet att utöfvas af hvem som helst. Doktor Nordlander skulle visst behöfva medhjelpare, då han på en landvidd af 40 qvadratmil med 40,000 menniskor (?) funnit huru otillräcklig prestens förmåga är; och han hade äfven anmodat redbara personer, att med kärlekens ljus upplysa sina bekymrade bröder till dess den ordinarie läraren kunde träffas; men kunde ej inse huru det väckta förslaget skulle kunna besegra de svårigheter som måste uppstå vid utförandet. Prosten Quiding instämde i motionärens systning, men ansäg förslaget oantagligt, såsom stridande mot 14 artikeln i Augsburgska bekännelsen. Doktor Broman förklarade, att om motionen bifölls, hade presterskapet erkänt sig vara bankrutt på alla andliga