örsöken. Redan i ett föregående nummer hafva vi meddelat en londonerkorrespondens, innehållande åtskilliga detaljer, hvilka, såsom vi förmoda, ingå i planen till det första förslaget. Rörande gängen af underhandlingarne beträffande det andra förslaget meddelar J. des Debats följande: Kabinetten i London och Paris hafva påyrkat ett gemensamt steg hos turkiska regeringen, om hvilket Ryssland skulle sättas i kännedom och hvilket skulle åsyfta att undanrödja alla tvifvel om de 4 makternas gemensamma önskan att betrygga freden i Europa genom tillvägabringandet af en försoning mellan de begge krigförande makterna. Wienerkabinettet skyndade sig att antaga de förslag, som i detta hänseende gjordes detsamma. Det uppsattes således en not i denna anda, med den bestämmelse, enligt några, att utgå från de 4 makterna samfålt och undertecknas af deras 4 ombud; enligt andra att utfärdas af hvarje makt för sig enskilt, men i hvarje fall öfverlemnas turkiska regeringen på samma dag i de 4 makternas namn och följaktligen med samma verkan som om det vore en samsält not. Oberoende af denna not har man gått i författning om en förklaring, som, utstäld af de 4 makterna samfält och undertecknad af deras ombud, är affattad i ungefär samma uttryck som den föregående noten: Undertecknarne af förklaringen erinra derom, att man ej sar betvifla Rysslands fredliga afsigter, emedan de bestyrkts genom dess förnyade förklaringar och dess emot Europa åtagna förpligtelser; att man lika litet får betvida Rysslands aktning för sultanens oafhängighet och suveränitetsrättigheter; att det icke är mindre säkert det Turkiet är lifvadt af samma fredliga afsigter och au man således vägar hoppas på framgången af de bemödanden som göras i och för återställandet af det goda förhållandet emollan dessa begge makter. Till följe häraf äro de fyra makterna, lifvade af samma gemensamma afsigt ått återstäl la freden emellan Ryssland och Turkiet och betryega bibehållandet af turkiska rikets gränåor, ense om att uppmana Turkiet att meddeJa huru langt det ytterst vet och kan gå i eftergifvenhet för Rysslands fordringar, och hvilka fordringar som det å sin sida år beslutet att under hvarje vilkor vidblifva. Detta skulle vara hela innehållet af de 4 makternas förklaring. Noten och förklaringen hafva den 5 dennes undertecknats i Wien och genast (det vill dock säga först den 7) afsändts till: de 4 makternas sändebud i Konstantinopel med noggranna instruktioner, af enahanda innehåll för alla 4. Dat ålägges dem att af Turkiet yrka ett skyndsamt och tillfredsställande svar. enär ögonblicket vore inne, då Turkiet måste yttra sina verkliga afsigter och på visst sätt sitt sista ord. Makterna önska, att Turkiet, efter meddelandet af sitt ultimatum, afsänder en fullmäktig, som på en ort, den der senare kommer att bestämmas, sammanträder med en rysk fullmäktig och de 4 makternas ombud, hvarpå de 6 makternas fredsmöte skulle öppnas. Man vet att Ryssland satts i kännedom om detta nya bemedlingsförsök och ryktet påstår ju äfven, att franska regeringen blifvit underrättad om czarens beredvillighet att, under vissa förbehåll, sända en fullmäktig till det blifvande mötet. Ar detta rykte grundadt, skulle man nästan vara frestad att tro, att alltsammans på förband aftalats med czaren. Portens svar tros icke kunna vara i Wien förr än de sista dagarne i December.