Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 december 1853, sida 2

andra segern (vid Gumri), den Ryssarne påstå sig hafva. vunnit öfver Turkarne, så förefinnas flera omständigheter, som verkligen kunna ingifva betänkliga tvifvelsmål emot sannfärdigheten af deras uppgilter. Först och främst har man en från S:t Petersburg sig sörskrisvande berättelse om krigshändelserna i Grusien, den provins der Gumri är beläget. Sedan Abdi Pascha, heter det deri, d. 14 Nov. med 30,000 man vid Bajandur af 7 ryska bataljoner tillbakakastats ända till Arpatschai, hafva Turkarne försökt att i riktningen af Alexandropol (Gumri) infalla i Grusien. Ålla dessa försök tillintetgjordes med stor förlust för fienden. Sedan det omtalats, att Erivanska kolonnen under öfverste Kolubakin tvenne gånger slagit Kurderne, heter det straxt derefter, att denna kolonn stälts under besal af general Nasorow och sammandragits i trakten af Etschmiadzin, utan att ens det ringaste antydes, hvarför befälet tagits från öfverste Kolubakin, segraren i 2:ne träffningar, och hvarför kolonnen sammandragits i trakten af Etschmiadzin. Oaktadt nu Ryssarne, på papperet åtminstone, afslagit alla Turkarnes försök att infalla i Grusien, så äro Turkarne nog oförskämda att ändå visa sig i denna provins, ty slaget vid Gumri, der Ryssarne förlorade general Frejtag, men, såsom de påstå, behöllo segern och för fienden dödade 1000 man, har förefallit efter de händelser som omtalas i nyssanförda berättelse. Bra märkvärdigt är det imellertid äfven, att det kan råda en sådan motsägelse emellan de turkiska och ryska berättelserna, att medan de förra förmäla, att Abdi Pascha efter 2:ne blodiga drabbningar intagit Gumri, de senare säga, att Turkarne lidit ett betydligt nederlag vid Gumri. Under antagande att sanningen är att finna ungefär midt imellan dessa stridiga uppgifter skulle man kunna supponera förhållandet vara sålunda, att Turkarne efter 2:ne oafgjorda drabbningar, det vill säga nederlag enligt ryska läsarten, af hvilka den senaste ägt rum vid Gumri, senast innehade en position vid eller i närheten af denna stad, eller måhända belägrade densamma. Om några dagar kunna vi väl förvänta underrättelser, som bringa ljus i saken. Innan vi lemna krigsskådeplatsen i Asien, få vi nämna, att en rysk bulletin nu äfven utkommit om träffningen vid Åt:zchur, hvilken några förvexla med den vid Achalzik. Atzchur ligger i närheten af ett bergspass, som spärrar den från Achaltzik till Govi och Tiflis ledande vägen. Enligt bulletinen, blef Atzchur, som hölls besatt af blott 2:ne kompanier, d. 18 Nov. angripet af en betydlig turkisk styrka. Vid underrättelsen om detta anfall intog öfverste Tolubijejew en ställning, som spår— rade passet. Hela natten gjorde Turkarne fåfånga angrepp på denna handfull tappra ryska krigare. Under natten och på morgonen d. 19 anhöllo Ryssarne förstärkningar. Äfven angriparnes antal förökades. Dessa blefvo dock tillbakakastade. Å ryska sidan kämpade endast Insanteri. Segervinnarnes byte bestod i l kanon, 7 sanor och en mängd gevär och ammunition. 90 Turkar stupade; antalet af deras sårade är obekant. På ryska sidan stupade 4 gemene och sårades 3 officerare och 26 gemene. Hela affären synes således i det hela hafva varit en bagatell. Utaf de turkiska berättelserna anföra vi följande, hvilket äfven upptages i Wiener-2eit. och för öfrigt bestyrkes af skrifvelser från Trapezunt: Den 16 Nov. hafva Turkarne bemäktigat sig en emellan Schevkatil och Poti belägen liten rysk fastning. Dagen derpå försökte ryska fartyg att på kusten emellan förstnämnde fästning och floden Tschuruk-Su landsätta trupper, hvilket äfven lyckades. De blefvo dock efter en flera timmars hårdnackad kamp med en emot dem af Selim Pascha afsänd turkisk truppafdelning nödsakade att åter gå om bord. Flera berättelser och skrifvelser bestyrka, att det lyckats den vid Sinope förstörda turkiska eskadern att, innan den drabbades af sitt olycksöde, i närheten af ryska fästningen Suchum eller Sudschuk Kale föra i land dess till Tscherkesserna bestämda sändning af vapen och ammunition. En telegrafdepesch från Triest förmäler, att en talrik korps af Tscherkesser anrycker emot nämnde fästning, hvaraf det vill synas som om de tappra bergsboerna ämnade göra bruk af den dem tillsanda hjelpen för att anfalla denna fästning. Apropos om Tscherkesserna, så meddelar J. de Constantinople följande nyligen i turkiska hufvudstaden inträffade bestämda unO C— mm mm AVFTU mA —-— — ——ä