Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 december 1853, sida 1

Albert. En norell. (Öfversättning.) (Forts. fr. N:o 294). — Och jag är öfverste de Charvey, min herre! sade denne med mild ton. Jag förlåter er gerna, tillade han leende, att ni något väl hårdt trampar folk på fötterna; låtom oss icke mera tala derom, utan låtom oss vara goda vänner! Då hr de Charvey sade dessa ord, räckte han Albert sin hand, men denue drog sin tillbaka och svarade: — Men jag förlåter er icke det sätt, hvarpå ni talat om min fader, hr öfverste! Jag vill veta hvad edra ord ha att betyda. Har ni förtalat hr dEsparon, så tillstå det; har ni åter talat sanning, så måste ni förklara er tydligare. Jag upprepar det ännu en gäng, jag är hans son; jag har rättighet att få veta hela sanningen, eller att ni förklarar er utsago för en nedrig osanning! — Och om jag nu icke vill tillägga något till det, Som ni tillfälligtvis fått höra? — Då måste ni finna er uti att derför stå till räkenskap för mig, min herre! Deras ömsesidiga ställning blef nu mer och mer invecklad. Denna energie och denna ädla vrede behagade öfversten i högsta grad; men han befann sig i den yttersta forlägenhet. Det syntes honom ovärdigt och nedrigt att spela angifvare och att berätta för Al