IIUIIU110011. Bland nya motioner nämnes en af frih. Schuerin, om inlörandet på landsbyggden af ett gens darmeri, för ordningens upprätthållande. I Presteståndets plenum förekom ingenting af synnerligt intresse. I Borgareståndets plenum ägnades en vacker minneshyllning åt Thore Petr, hvilket i A.B. sålunda beskrisves: Ordet begärdes af ar Wern, som med anledning af den ingångna underrättelsen om hr brukspatron Thore Petres död, erinrade om hvad hr Petr varit såsom offentlig man och såsom ledamot af borgareståndet; om hvad han sträfvat och verkat för det tredje ståndets lyftning och den fria forskningens främjande i alla riktningar; om det inflytande som hans snille och hans utmärkta förmåga utofvade så på vänner som motståndare; om den stora andel han tagit i ledningen af nationens sträfvanden, på hvilka han tryckt sin andes stämpel och utöfvat ett inflytande som skall fortfara till dess de inträda i en ny phas. Talarn var öfvertygad att denna hr Petrås verksamhet burit och skall bära rika frukter för fosterlandets välfärd, liksom borgareståndet ständigt skall med tacksamhet minnas det inflytande han ät detta stånd tillkämpat för åvä gaoringandet af hvad som är rätt, godt och nyttigt. Talmannen yttrade sig öfvertygad, att underrättelsen om hr Thore Petr6s bortgång blifvit —ständets medlem, så bland den aflidnes anhängare som motståndare, med deltagande mottagen, och att en hvar delade de känslor som hr Wern uttryckt, hvarföre talmannen till ståndet framställde den proposition: att i ståndets protokoll upptages ett uttryck af sorg och deltagande öfver hr Petres bortyång, såsom elt bevis på aktning får hans minne. Denna proposition blef af ståndet med lislig acklamation bisallen. Hos Bondeståndet anmälde Henrik Andersson från Örebro län det vara anledning till anmärkning mot statsrådet, föredraganden för finansdepartementet — hvilken anmärkningsanledning remitterades till konstitutionsutskottet. I skjutsskyldighetssrågan remitterades 7 särskilta motioner. Per Nilsson från Malmöhus län väckte motion om bestämd aflöning åt Presterskapet, efter en viss klassfördelning, enl. hvilken första klassens pastorer skulle erhålla 500 T:r i lön och de öfrige i proportion härefter, men denna motion rönte så allmänt motstånd, att motionären återtog sitt förslag. Johan Pehrssons från Upsala län motion om tidningsslåmpeln hade följande lydelse: Då något hvar har behof af att erfara såväl de väsentligaste åtgärder, som vidtagas i afseende å landets inre förvaltning, som de märkligare tilldragelserne i utlandet, äfvensom alla offentliga meddelanden i afseende å direktionssammanträden, konkurser m. m. men för detta ändamål är nödvändigt att ega tillgång till en större tidning och derjemte ortens provinsblad, så har också på sednare tider här som i andra länder, behofvet att bekosta sig tidningar blifvit allt mer och mer oundgängligt. Under sådana förhållanden, och då tidningsförläggare lika med andra industriidkare uppskattas för den inkomst de kunna hämta af sitt företag, synes det mjg föga billigt, att tidningarne, oberäknadt denna beskattning, på senare tider, jemväl blifvit belaggde med en annan afgift, kallad stämpelskatt, hvilken till en början obetydlig, sedermera tid efter annan ökats tills den vid sista riksdag med ens fördubblades, och hvoraf den naturliga följden var, att en mängd mindre tidningar helt och hållet måste upphöra medan de större sågo sig föranlåtne ej obetydligt höja sina prenumerationspriser. Då emellertid allmänhetens behof aftidningarne icke dess mindre fortfor att vara lika kännbart, blef enda resultatet af berörde åtgärd, hvartill någon serskild anledning mig veterligen ej heller förefanns, att en ny, ganska kännbar utgift lades på den tidningsläsande publiken, och hvars obillighet isynnerhet framstår i landsorten der tidningsprenumeranterne redan äro taserade med 2 rdr bko postförvaltarearfyode utöfver hvad prenumerationspriset å tidningarnes utgifningsorter gäller. Af denna anledning och då en dylik beskattning, fastän sannolikt egnad att drabba en eller annan misshaglig tidningsskrifvare, i sjelfva verket alltid återfaller på den stora allmänheten, för hvilken tidningarne af många skil, nu mera blifvit en oundgänglig förnödenhetsartikel, så får jag, i öfverensstämmelse med de åsigter jag, i egenskap af ledamot i bevillningsutskottet sista riksdag yttrade, nu hemställa, att derest icke hela stämpelafgiften å tidningar kan afskaffas, den åtminstone måtte nedsättas till hvad den före sista riksdag utgjorde. Denna motion vann understöd af ett stort antal ståndsledamöter och remitterades utan anmärkning. Bland dem som instämde med motionären var Rutberg, men han hade ingen förhoppning att Rikets Ständer skulle bifalla saken. Vice talmannen Svartling hade väckt motion om tjenstehjonsslyttningens bestämmande till midsommartid i stället för den 24 Oktober. Om denna fråga uppstod cen lång diskussion, af hvilken man erfor att meningarne voro ytterst delade. Flere talaro yttrade sig emot, och androgo för sin tanke vigtiga skäl, synnerligen ombuden från de norra orterna, men äfven ganska många talade för saken, å sin sida likaledes andragande skäl, och flere äberopande sig på de önskningar, som blifvit yttrade i deras hemorter, då frågan blifvit framställd å sockenstämmor. Vid början af denna diskussion angreps motionen först af Ola Svensson från Skåne och sedan af flere andra med sådan kraft att motionären, på uppmaning att återtaga sin motion, svarade, det han skulle hafva