Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 december 1853, sida 1

(Forts. sr. N:o 291). Då sadren och sonen följande dagen träffade hvarandra ville hr dEsparon i ögonblicket draga fördel af den broderliga förtrolighet, som han tycktes vilja lägga till grund för deras inbördes förhållande. — Nu skall du få höra huru vi skola lefva tillsammans! sade han till Albert. Du har ditt eget rum och jag har mitt; du har således den fullkomligaste frihet att sjelf bestämma huru du vill använda tiden. Låtom det ömsesidiga förtroende, som måste utgöra en grundyal för hvarje känsla, som skall medföra lycka, aldrig lemna oss! låtom oss vara kamrater — vänner! Om morgnarna mottager jag antingen besök eller arbetar; under tiden kan du ju skrifva bref och studera. Efter frukosten läsa vi tillsammans ; derpå rida vi ut, och när vi återkomma äro vi åter våra egna herrar till middagsmåltiden. Om qvällarna går Jag antingen till någon theater eller till en sällskapskrets; men icke desto mindre skall min afton tillhöra dig närhellst du önskar det, och jag säger dig, att du icke nog ofta kan bedja mig derom. Under det hr dsparon utkastade idgen till detta oberoende lif, föresatte han sig att deri skaffa omvexling, och noga akta sig att visa sin son något, som kunde stöta hans illusoriska känslor. Grefve Octavian dEsparon hade ganska riktigt bedömt sin son;