Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 december 1853, sida 1

Med en obeskrislig hjertklappning bultade Albert trenne dagar sednare på porten till det hotell, i hörnet af alleen Marigny, som beboddes af grefve dkSparon. Då han frågade efter sin fader, darrade hans röst till den grad, att portvaktaren drog i betänkande att gifva honom något svar, då en man, som stod på Stentrappan, plötsligt ilade honom till mötes. Innan ännu Albert fått tid att igenkänna en syn, som han blott sett i sina tidigaste drömmar, hade Octavianp (ty det var han) tryckt honom i sina armar och till sitt hjerta, under det han i detta ögonblick tilltalade honom med flera ömma och kärleksfulla ord, än det Stackars barnet hört i hela sitt lif. Herr dEsparons hänryckning var så mycket lifligare, Som detta ögonblicks rärelse fullkomligt öfverensstämde med hans poetiska natur. Ått återse sin son, som han lemnat, under det han ännu nästan låg i Yaggan, och som nu visade sig för honom i ungdoMens sriskaste och mest strålande glans, var i Octavians ögon en stor triumf för hans inbillningskraft och hans hjerta, som mäste göra honom fullkomligt lycklig. 1144 var vemotståndlig; han talauv på cu i sanning rörande sätt om sin glädje, sin stolthet om den långa tid han nödgats vänta, hvarför han dock nu fick full ersättning i detta ögonblick. Då Albert vå gade se på sin fader, förvånades han öfver att finna honom så ung. När man är aderton år, tänker man sig merändels att alla menniskor vid omkring syratio ärs ålder måste se gamla ut. Och Albert hade föreställt sig hr dEsparon såsom en man, nedböjd af ålder, ansträngningar och sorger. Octavian kämpade deremot — liksom alla, hvilka märka att de åldras,