Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 december 1853, sida 2

häri röjer kortsynthet, ett uppossrande af framtiden för ögonblickets vinst — men jordbrukaren anser emellertid det vara en sörmän. — Vidare är det troligt, ja sannolikt, åtminstone innan vi ännu fått kommunikationer och öppnade exportlinier, att med bränvinsproduktionens förminskande, priserna å jordbrukets alster komma att falla. (Man bör äfven önska, för den allmänna välmågans skull, att så måtte ske) Detta angriper åter jordbrukarens intresse. Slutligen blir det åtminstone till nio tiondedelar massan af folket, som får betala den skatt på flera millioner, som af bränvinsproduktionen skall utpressas. Afven detta drabbar bondeståndet. — Kan man, med någon kännedom om menniskonaturen, med någon den minsta statsmannaersarenhet, inbilla sig, att bondeståndet skulle gå in på en reform, som så från alla sidor och i alla punkter angrepe dess dels inbillade, dels verkliga intresse, utan man först och främst bygger reformen på rättvisa grundsatser, så att den kan göras till en hederssak, och sedermera, samtidigt dermed, erbjuder det stånd, som deraf hotas med stora uppoffringar, åtminstone någon ersättning. Landet har under en följd af år suckat under ett lika oförnuftigt som orättfärdigt prohibitiv-intresses makt att hindra alla, äfven de billigaste jemkningar; huru kan man då tro sig förmå med ett enda slag öfvervinna det mäktigaste intresse i hela landet, nemligen jordbruksintresset? Men aldrig hade en välvillig och upplyst regering haft lättare än nu att bjuda en sådan ersättning. Den beräknade bränvinsskatten (efter 12,000,000 k:rs tillverkning, som regeringen beräknat, skulle skatten å 12 sk. bko kannan uppgå till 3 mill. rdr bko, å 16 sk. till 4 millioner rdr bko) uppgår till lika stor summa som hela grundskatten å all jord i riket. Hvilket gynnande tillsalle för en regering med sann faderlig omvårdnad om landets välfärd och statsmannaförmåga. att på en gång ordna våra skattesörhållanden å jorden, hvilkas förderflighet och tyngd ligger mindre i deras totalbelopp, än i den ojemnhet, hvarmed de trycka de olika lemmarne af statskroppen! Hade regeringen föreslagit att den möjligen uppI kommande bränvinsskatten skulle användas till utförande af en sådan genomförd skattereglering och att de ändamål, jordbrukets förkofran, kommunikationer, m. m., som man nu öfverlåtit åt den högst ovissa möjligheten af en hög bränvinsskatt, skulle bestridas med de statsinkomster, som man nu velat inkasta i landtoch sjöförsvarens lejongap, då hade säkert bondeståndet emottagit regeringens förslag med tacksamhet, under det man nu ännu säkrare förkastar detsamma, trots alla lockbeten. Detta blef alltså regeringens svar på landets böner, väntan och förhoppningar! Är detta svar en ironi eller är det verkligen allvar? Att man har svårt att tro det sednere må icke förundra, då, enligt hvad endast vår flygtiga granskning kunnat gifva vid handen, först och främst förslaget är byggdt på en falsk princip, och sedermera principen utförd på så sväfvande kalkyler, att det är lika stor möjlighet att det är fabrikstillverkningen, som blifvit särskilt gynnad, som att det är husbehofsbränningen; vidare är förslaget felaktigt i måhända, om man rätt granskade dem, alla detaljer, och slutligen är det framkastadt utan minsta hopp om framgång, då det ej blifvit sammanställdt med någon proposition till ersättning för den talrika och mäktiga samhällsklass, hvars intressen här så hårdt angripas och måste angripas. Se der ännu ett drag af våra mognade, våra konservatift-reformerande statsmäns statsklokhet, velt och insigter! Och dessa faderliga afsigter skulle Rikets Ständer gå till mötes? Rikets Ständer komma nog att akta sig derför. ÅA AÄAd anladnine af dan aan 1