Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 december 1853, sida 2

aldrig på att förminska dem genom att finna sig uti att vara en rättskaslens man, utan att göra anspråk på att vara en stor man; han funderade blott på huru han skulle slippa ifrån dem på ett sätt, som bättre öfverensstämde med hans fåfänga inbillningar. En idte, som hr dESparon i början ansåg endast för ett hjernspöke, och som länge var så förvirrad att han icke en gång ville tillstå den för sig sjelf, blandade sig småningom med hans drömmar: eftersom han, under det lif han nu förde, hvarken sjelf kunde njuta lyckan eller skänka den åt andra, så sade han till sig sjelf, att det icke skulle vara något brott att undandraga sig det, att en skiljsmässa, med afseende så väl på bådas väl som värdighet, vore vida att föredraga framför de vanmäktiga sörebråelser och den klagan, som icke lände till något godt, utan endast gjorde det onda värre. Sedan denna idce först fått makt öfver konom, förspilde han den tid, som han bordt använda att försvara sig deremot, till att göra sig förtrolig med densamma; och snart var det lika så svårt, alt dölja den, som att besegra den. Fru d Esparon gissade dock denna idäe, och då de längvariga pröfningarna nu beröfvat henne allt hennes mod, och en viss smärtsam satalism. som tvingar redan sårade hjertan att gå nya sär ill mötes, fått makt öfver henne, så gjorde hon intet för att bekämpa deuna ovärdiga plan.