Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 december 1853, sida 2

— Mgra blad ur en naturforskares dagbok. (Vistelsen i X. prestgård.) (Slut fr. N:o 285.) Richter: Här har man ännu icke företagit något emot dessa djur, men af en bekant har jag hört, att en driftig och dertill skicklig landtbrukare i Halland, för några år sedan då hans bokskog helt och hållet aflöfvades af sådana djur, utfäste ett pris för dem, om jag ej missminner mig 16 sk. rgs. skäppan, och allt folk i granskapet som ej hade annat att uträtta, således de fattigare, samlade inom få dagar en sådan mängd ollonbårrar att herremannen utbetalte öfver 50 rdr för sådana djur. Jag: Det var i hög grad klokt handladt. Han har nog sin utgift mångdubbel tillbaka, oafsedt att han genom detta påfund beredde den behöfvande en opåräknad förtjenst. Hörde man något hur det aflupit under det näst påföljande året? Ja, svarade Richter. de funnos der äfven då, men ej fullt så talrika som året förut. Landtgren: Akta er herr prof.! Ni tram: pade i ett humlebo: Janne! rif upp detta näste och förstör dess innevånare. Rosengren, som närmat sig och deltog i arbetet, tillade: Ah! Det är sådana der rödgumpar; precist af samma sort som den som stack min lilla Nanna på kinden igår. — Aj! utropade han i detsamma, och nu störtade båda ursinnigt öfver humleboet och slogo med sina käppar så förtvifladt, att platsen inom få minuter var öfverhöljd af de arma djuren. Hvad han J der för er? tillsporde jag dem, då jag blef varse deras förehafvande. Jo! svarade Janne, nu ha vi dödat humlorna och nu skola vi ta reda på deras läckra honing. Jag: Sådana djur skolen J lemna i fullkomlig fred. Deras bestämmelse i naturen är af så stor vigt att de hafva fullt anspråk på vår skonsamhet. Den honing, de samlat, om dess sötma än aldrig så mycket retar Er gom, måsten J dock lemna orubbad. Som J nu sen är humlans bo sammansatt af en mängd celler eller hylsor, uti hvilka denna honung af djuret sjelst blifvit nedlaggd. I somliga celler ligger ett ägg till en ny humla, och då detta ägg utkläckes och larven sramkryper ur det samma matas han med sådana der sötsaker, tills han efter slutad utveckling kan såsom en utbildad humla lemna detta sitt sadernehem. Hvad nu den utbildade humlan beträlfar, så är hennes bestämmelse i naturens stora hushållning så stor att hon alltid måste skonas. Inom det herrliga och i så många hänseende för oss nyttiga växtriket förekomma en mängd växter som äro hvad man kallar skildkönade: det vill säga, det ena ståndet af en och samma art har endast handet andra deremot endast honblommor. Sådana växter, dit många trädslag höra, stå ofta långt ifrån hvarandra, och honstånden skulle i sådana fall ej blifva I befruktade, om sådana eller dylika djur ej sunnos. Humlan hemtar på dem sina behof såSom vax och honing. Då hon under detta arbete flyger från blomma till blomma, från stånd till stånd, från äng till äng, från skog till skog, medför hon från hantill honblommor det gula stoft som vi se fastna på våra fingrar då vi vidröra en fullkomligt utbildad blomma, och hvilket stoft är det för en honblommas befruktning nödvändiga ämne. Hon är således en orsak till att sådana honstånd, som stå enstaka, blifva fruktbärande, hvilket ej skulle ske om denna eller någon dylik förmedlare ej funnes till. Detta är fullkomligt kändt af naturforskaren och då J nu hören hur vigtigt det I OO EE —