Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 december 1853, sida 2

— sammanbinda de många öarne i Donau, hvarigenom deras försvar emot Turkarne underlättas. Till Augsb. allg. Zzeit. skrifves från Konstantinopel under d. 14 Nov. att Ryssarne begått det stora felet att underskatta sina motståndare och att det ryktet vinner allt mera i sannolikhet, enligt hvilket Gortschakoff icke skulle åtnjuta sin armes förtroende och att alla generaler och stabsofficerare i en petition till kejsaren bedt om hans hemkallande och general Paniutines utnämning i hans ställe. Medan Öster. Cor. förmäler, att den till kejserlig kommissarie i Donaufurstendömena utnamnde general Budberg enligt de nyaste underrattelserna ännu d. 15 Nov. befann sig i St. Petersburg, läses i andra Wienertidningar, att chefen för Wallachiska milisen d. 20 med en deputation begifvit sig till Fotschani för att emottaga bemälte general. Polacken Michael Czarkowskis upphöjelse till till pascha under namnet Sadyk Pascha och utnämning till chef för samtliga på turkiska området boende kosacker anses för ett steg af stor vigt, enär det både visar, att turkiska regeringen icke längre bryr sig om att undvika att stöta Ryssland för hufvudet och tillika antyder de medel, af hvilka Turkiet ämnar betjena sig för att försvara sig emot sin oförsonlige fiende. Om den turkiska kosackkorps, som skall uppsättas skrifver Xavier Raymond: Bland Portens irreguliera trupper finnas allaredan en del kristna, efter hvad det säges, 7 å 8000 man (från Bosnien och Albanien). Man tänker nu att uppsätta reguliera korpser af kristna och ämnar göra en början med de kosacker, som förföljde för sina afvikelser från grekiska statskyrkan i Ryssland derifrån utvandrade i Katharinas tid och fingo tillåtelse af Porten att nedsätta sig i Dobrodia, vid högra stranden af Donau. Af dessa kosacker skall upprättas ett rytteriregemente på 900 man under Sadyk Paschas befäl. Sadyk Pascha är Polack till födseln, deltog i polska frihetskriget och njöt länge en fristad i Frankrike, der ban stannade, tills republikens regering fråntog honom det pass, som försäkrade honom om Frankrikes beskydd. Derefter begaf han sig till Turkiet. Han är en af ryska regeringens bittraste fiender och har 2:ne gånger haft den äran att blifva omtalad i depescher från kabinettet i Petersburg till turkiska regeringen. Regementet skall uppsättas i Konstantinopel och för att visa, att turkarne kunna lefva i godt förstånd med de kristne, skall det inqvarteras i en kasern, som till hälften är bebodd af muselmanska trupper. De kosacker, ur hvilkas midt detta regemente, skall rekryteras, hyste 1828 sympathier för ryssarne och voro desse i hög grad behjelplige vid öfvergången af Donau, för hvilken hjelp de förmodligen bhfvit illa belönte, emedan deras bistånd af Turkarne nu påräknas emot de fordna vännerna. Presse vill veta, att Namik Pascha medför projektet till ett fördrag emellan Turkiet, Frankrike och England, enligt hvilket Turkiet förpligtar sig att förpläga de båda sistnämnda makternas hjelptrupper och att såsom säkerhet för sörplagningskostnaderna för 20,000 Fransmän och 10,000 Engglsmän forpanta vissa landsträckor i Asien och vid Archipelagen. Courier de Marseille berättar, efter korrespondenser från Konstantinopel af den 15 Nov., att der gick ett rykte om en uppdagad sammansvärjning bland Grekerne. Sammansvärjningen skulle vara Rysslands verk. Hufvudmännen för densamma skulle redan vara gripna. Dost Mohamed, afghanernes beherrskare, berättas hafva förklarat schacken i Persien, att han befinner sig i krig med Ryssland, och att han ämnar, med eller utan schack ns tillåtelse, skicka trupper genom persiska gebitet för att angripa Ryssarne. Chanen i Bochara säges hafva blifvit dödad af en insurgenthop, till största delen bestående af Afghaner. På hans thron har uppsvingat sig hans senaste storvisir, en safghanisk furste, IIdhirim (Blixten) kallad. CHINA. Enligt en d. 3 Sept. daterad skrifvelse från hr Parker, sekreterare vid amerikanska beskickningen i China, skulle HongFung, det himmelska rikets nuvarande beherrskare, d. 2 Augusti hafva flyktat från hufvudstaden Peking och begifvit sig till Gehol i Tartariet, öfverlemnande vården om styrelsen åt prins Wej-Chin, en femte bror till kejsar Taou