Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 december 1853, sida 1

Tankar om Folkskolan. (af Thorsten Rudenschöld.) (Forts. fr. n:o 279.) Jag har uti det särskildt öfver detta ämne (ståndscirkulationen) utgifna arbetet framdragit nägra af de många skäl, som gripande tala för ståndsvexlingens nödvändighet. Att denna tanke som utgör produkten icke blott af en allvarlig reflexion öfver tidens kraf och förhållanden, utan, och i ännu högre grad, af en lefnads bittra, men genom Guds nåd helsogifvande och sanningsfödande erfarenhet, här åter framtages, härleder sig utaf det innerliga, så oskiljaktiga samband, hvari jag anser den stå till solkskolan, sådan jag tänker mig denna, nemligen icke blott sasom en institution för bibringande af ett visst mått förstånds-kunskap, utan såsom roten och källan för hela lefnadens verksamhet. Dock har jag icke varit nog lättrogen att hoppas, det ståndscirkulationsidten skall i en nära liggande framtid komma till praktiskt antagande. Den strider allt för mycket mot urgamla föreställningssätt och häfdvunna sedvanor, för att ett sådant hopp skulle kunna hysas; men herrskapsungdomens dagligen vexande förlägenhet jemte de sociala begreppens fortgående utveckling i den rigtning, att äfven det rent sysiska arbetet, då det ärligt och fromt utöfvas, kommer till högre både lön och heder, verka dock så, att förberedelserna för ståndsvexlingen behöfva börjas ofördröjligen, för att kunna hinna verka förlossning, i mån af partiellt uppkommande, mer och mer trångande behos. Liksom nu vid uppförandet af en byggnad man redan vid första grundläggningen måste hafva hela byggnaden städse i tanken, för att grunden skall kunna läggas rätt både till omfång och rigtning, så är det äfven af vigt, att vid frågan om folkskolans grundläggning hafva för ögonen kommande tiders samhällskraf. För dem, som ehuru måhända i sitt innersta hjerta kännande iddens sanning, skygga tillbaka för ståndscirkulationens tanke, såsom innebärande för deras barn en lesnadsställning af försakelser, träldomsmödor och ringaktning i samhället, måste jag erinra, dels att tidens dagliga erfarenhet visar, huru de närande yrkena, jordbruket, handeln och handtverkerierna upplåta lyckligt verksamhetsfält, med hergning och oberoende för barnen utur de klasser, hvilka för icke lång tid tillbaka ansågo en sådan verksamhet för deras söner eller m. a. o. en sådan ståndscirkulation såsom förnedrande; dels att det endast är ett falskt begrepp om lycka, som förleder föräldrar, att beröfva sina barn den samhällsställning och den verksamhet, i hvilka de just skulle finna verklig sällhet, emedan dessa öfverensstämde med deras håg och naturanlag, samt att intvinga dem i förhållanden, der de alltid skola befinna sig främmande i ett kall, hvilket de aldrig skola rätt sköta och hvilket aldrig skall fylla deras själ med den lefnadsglädje, som ett med kärlek utfördt arbete skänker, derför att detta kall strider emot deras natur. II Otaliga krafter, som kunnat blifva välsignelsebärande för samtid och efterverld, hafva gått förlorade genom dessa krasters förvridning utur sin rätta bana;