Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 december 1853, sida 2

olver Stralsund) på J5 Ummaär: Iran Hamburg till Stockholm på 29 timmar. En kärings och tvenne grisars häktande i Marstrand. I vår goda grannstad Marstrand har nyligen ett groft brott blifvit föröfvadt, till följd af tvenne grisars ohörsamhet. Förhållandet är följande, som inhemtas af rådhusrättens derstädes 2:ne protokoll för den 3 och 7 Nov. Den 8 sistl. Oktober utfärdade magistraten i nämnde stad ett förbud för alla svin på 4 fotter att vandra ute på gatorna och att göra besök på andras tomter, vid äfventyr för deras ägare att böta 1: 16 bko och bortauktionerande af dem sjelfva, till ersättning för dessa böter och hvad de möjligen kunnat förtära under den tid, de blifvit af tomtägarne inspärrade, huru de än blifvit bespisade. Oaktadt dessa svåra följder taga gumman Ö:s små grisar sig för en vacker dag att göra en promenad utåt staden, vaktande sig väl alt ingå på någon tomt, men när de kommo utanför bagaren B:s port, kunde de icke motstå frestelsen att gå in genom den, för att undersöka hvad det var som densrån luktade så godt. Stackars grisar! Här hände dem den stora olyckan att de blefvo gripna och beröfvade sin frihet på åtta dagar, hvarefter de skulle föryttras på offentlig auktion å rådhuset. Gumman Ö, som fått kunskap om det olyckliga öde som drabbat hennes älsklingar och än vidare skulle öfvergå dem, beslöt att göra allt för deras rådaning. Hon gick upp på rådhusgården, dit grisarne blifvit förda, och der de voro hopkopplade man undrar om det var med hundkoppel eller sådana koppel som begagnas vid fångars forslande, förmodligen det sednare efter som här var i fråga ett par brottslingar). Med lock eller pock fick gumman Ö. grisarne lossade ur kopplet, hvarpå de gingo med henne beskedligt hem; men länge fingo de ej åtnjuta sin frihet och gummans skydd. Så snart underrättelse anländt att brottslingarne kommi: på slykten, gafs genast af borgmästaren ordres till stadens fiskal att med nödig handrackning hemta grisarne till rådhuset. Detta skedde, oaktadt gumman Ö. gjorde allt hvad hov förmådde for att försvara och skydda de stackars djuren. Förgäfves ställde hon sig, besluten att till yttersta försvara platsen, vid ingången till svinhuset; den obarmhertige fiskalen befallte, att dörren skulle uppbrytas, och lät ej hindra sig derifrån, oaktadt gumman i vredesmod tog af honom hans egen kapp och lät dess väldiga slag falla på siskalens rygg, Grisarne uttogos och gumman Ö6. töljde de olycklige till stadens rådhus der deras öde skutle afgöras, der de skulle för alltid skiljas så väl från henue, deras goda uppsostrarinna, som kanske från hverandra. Auktionsförrättaren rådman B. var der och jemte honom många spekulanter. Då gumman Ö. således fann att grisarne icke kunde räddas, blef hon förtvislad och utfor i skällsord mot auktionisten, råsmannen, samt lade sin ena knytnäfva på hans bröst med den kraft, att rådmannen raglade emot dörren till rådhussalen. (Lyckligtvis satt han således icke på sin embetsstol). Till belöning för denna hjeltebragd blef gumman O. skuslad utför trapporna och fick sig en spark, hvur — det omtalas icke : protokollet Af pro okollet inhemtas vatt rådhusrätten den dagen sammanträdt, för att öfver denna tilldragal-e och omständigheterna dervid, anställa förhör med åtskilliga personer, som vid tillfället varit närvarande; att gumman O. blifvit kallad att vid förhöret vara närvaranrande, men var frånvarande, och att senan auktionsförrättaren rådmannen B. samt stanssiskalen och flera andra, som varit med om grisarues gripande samt äsett knuffen å rådmannen, sparken å gumman Ö., meddelade rådhusrätten det beslut, att som rådmanuen B. icke blifvit särskilt förordnad att förrätta ifrågavarande auktion utan i egenskap af rådman hade uppdrag att förrätta alla auktioner som hållas inom staden, och han säledes icke kan anses hafva vid ifrågavarande tillfälle varit i rättens ärender stadd, utan blifvit ofredad af enkan Ö. i de till hans domarebesattning hörande functioner, så och då Ö. blifvit anklagad för en i 18 kap. 8 missgerningsbalken uppgifven förbrytelse, beslutade rådhusrätten med stöd af 14 kap. 7 ö R.B., att protokollet skulle insändas till Götha Hofrått, för inhemtande af besked, huruvida enkan 0. skall i Hofrätten anklagas eller om Rådhusrätten får behandla saken, hvaremedlertid enkan Ö. såsom anklaged för urbota förbrytelse skall förvaras i häkte. Af ett rådhusrättens protokoll för den 7 Nov. se vi att gumman Ö. är häktad. Således äro grisarne såsom en viss skriftställare skref om en tjuf, på fria fötter, (om de ännu hafva några) men icke gumman Ö., hvilken nu lider för sin ifver att skydda sina små. Läsaren tror kanske att detta är en saga — nej — alll detta har verkligen vid sagd tid passerat, ehuru historien påminner om borgmästare och råds beslut i Kellgrens saga om Smeden och Bagaren.