så många andra, hålla med bränvinsbramharne, utan anser bränningen för ett stort förderf. Åsven vi torpare, som likväl från unga år vant oss vid att supa, erfara nu de bittra följderna af att all jordens afkastning försvinner i bränvinspannorne och önska en än dring deruti. Det gick väl an, så länge vi hade vär fria vilja att köpa bränvin om vi ville och läta bli i motsatt fall, men nu gifva bränvinsbrännarne oss vår arbetslön uti bränvin. Vi äro icke nog starka att kunna motstå frestelsen — ty vi äro nära nog förSupne, men hustru och barn svälta, under det att dagspenningen redan insöft oss uti den grop YI nyss gropat och för hvilket arbete vi erhållit vår lön uti bränvin. vi vilja derföre bedja er att hjelpa oss häruti. Men på hvad sätt kan jag i så fatta omständigheter vara er till nytta, frågade den deltagande presten. JO, herre, vi äro nu 2 eller 3 stycken gamla, kanSke redan af finkeln förderfvade torpare, som beslutat alt begifva oss direkte till Stockholm och der inför sjelfva kungen framställa vår bittra nöd och bedja om hjelp. Och huru viljen j komma dit?2 YII fots! vi vilja derföre bedja, att ni måtte hjelpa oss. Vi skola gå från församling till församling och samla intyg och underskrifter, ända tills vi komma till Stockholm; der skola vi säga kungen hurudant det verkligen är och han skall säkert sända oss hjelp. I morgon går jag till staden och tar pass för oss af vår landshöfding. Till landshöfdingen ankom också riktigt en bonde, som anhöll om pass, i och för ofvanangifne ändamål. Då det emellertid skulle vara ganska påkostande för de stackars torparne att till fots begifva sig till Stockholm. tillrådde hr landshöfdingen dem att till honom öfverlemna de af dem samlade underskrifterna, då han af nit för saken ville desamma på rätt sätt konungen tillsända. — Huruvida de ifriga petitionärerna antaga denna proposition är oss obekant. Från Uddevalla skrifves: En mordbrand med den mest djefvulska ihärdighet och djerfyhet,, som låter tänka sig, utförd — utan att mordbrännaren likväl blifvit å bar gerning ertappad eller ännu är bevisligen känd, egde rum å hemmanet Samneröd, endast 1:dels mil från Staden beläget, förliden Söndag kl. omkring 2 eftermiddagen; hvarvid hela ladugårdslängan med deri belagne byggnader nedbrann, med der inbergadt hö och halm samt största delen af ärets ännu otröskade sädesgröda. Första mordbrandsförsöket gjordes den 23 November på eftermiddagen på så sätt att en del gamla sopqvastar och andra lätt antändliga ämnen blifvit uppstapplade intill väggen af en vid gården belägen Kölna; men upptäcktes i tid och släcktes. Förliden Lördag omkring kl. 4 eftermiddagen anlades åter eld på baksidan af den nu nedbrunna längan, under det gardens torpare voro på lugen syssellsatta med tröskning. Innan elden upptäcktes, hade den redan antändt väggen och derintill närmast liggande säd eller halm, så att en god del deraf måste utkastas. Bud sändes nu till staden, men innan Frivilliga Brand-Corpsens spruta och folk derifrån hunnit ankomma, var elden redan dämpad och all fara förbi, så att den utkastade säden äter inrymdes, och vakt hölls oafbrutet hela natten och intill kl. 11 f. m. påföljande Söndag, då vakten aflägsnade sig för att intaga någon förfriskning. Detta tillsälle hade mordbrännaren afvaktat, och hans illbragd lyckades honom nu så fullkomligt, att nan till och med undkom, utan att blifva sedd af någon. Ett rykte förmäåler, att vakten under natten observerat en persou, som smög utmed ladugården, men räddade sig med flykten då ban blef eftersatt. Egaren af stället, f. d. handlanden Christian Hegardt, en i ordets sanna bemärkelse gammal hedersman som med sin aktningsvärda familj, nu till största delen från honom aslägsnad, bebott stället i nära ett halft sekel, befinner sig nu vid fyllda åttatio års alder ooh sin nagra är yngre maka, väl icke just, som man säger på blotta marken, alldenstund den vackra och rymliga mansbyggningen ännu qvarstår oskadad; men om man föreställer sig hans belägenhet vid så sög ålder, den sinnesoro som af händelsen nödvändigt mäste blifva en följd, och som ingalunda minskas af den omständighet. att icke ett strå finnes öfrigt till framfödande af hans icke fätaliga kreatur, så förtjenar han i sanning hvarje redlig menniskas uppriktiga deltagande. Kongl. vitterhets-, Historie. och Antiqvitetsakademiens stipendiat, kollegan P. A. Säve, har äter till Akademien nyligen insändt en större samling (33 st.) smakfullt och troget, i folio utförda ritningar, denna gång framställande de vackra och äfven såsom historiska urkunder dyrbara grafstenarne (Henrik Rosenkrontz, Herman Juelis, Bildeis, Tottarnes, Tinapselis, Strelowis, m. fl.) i S:t Marie kyrka uti Wisby, äfvensom några på Weskinde kyrkogård liggande minnesstenar, med flera; hvarje tasla åtföljd af upplysande text. Dessa ritningar, tillsammans med de många (144 st.), hr Säve förut insändt, och som framställa Wisby och landsbygdens kyrkoruiner och befästningar, m. m., äro dyrbara materialier till ett arbete, hvars utgifvande högligen förtjente att nu vid riksdagen komma i åtanka, och som skulle komma att göra sitt land heder. — I Stockholm har utkommit en lithografierad jernvägskarta, hvilken, under den allmänna öfverskriften: Stora Nord Europeiska förbindelse linier, redogör för hvad hon sjelf kallar: Föreslagen jernvägskommunikation emellan Norra Europa, London, Paris, Brässel, Berlin, Hamburg och Köpenhamn. Sverige och svenska kommunikationsväsendet upptager här ett väSentligt rum. Kartan utvisar fyra slags kommunikationslinier, nemligen: anlagde jernvägar, föreslagne jernvägar, påtänkte jernvägar, samt åängbålslinierna emellan dess ändpunkter. De föreslagne jernvåäharne inom Sverige äro ritade: 1) Från Stockholm till Upsala-Gefle-Fahlun; 2) från Stockholm till Enköping-Westerås-Köping-ÖrebroHult; 3) från Örebro till Fahlköping-Ålingsås-Götheborg; 4) från Fahlköping till Jönköping-Christiansstad: 5) från Christianstad till Ystad; 6) från Christianstad till Lund-Malmö. Härtill läggas såsom påtänkta linier: 7) från Stockholm till Södertelje-NyköpingNorrköping-Linköping Wettern (gent emot Hjo) samt 8)