Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 december 1853, sida 2

mamnts, senast ingenting IDALRIIS PÅDDCTAF. ALv Ryssarne blefvo brände på singrarne vid sitt försök att bemäktiga sig en turkisk flotilj vid Rustschuk, är redan berättadt. Till berattelsens kompletterande bör tilläggas, att Ryssarne troddes skola förnya försöket d. 13. En i Bukarest, således under rysk censur, utkommande tysk tidning berättar, att 2000 Turkar d. 15 tidigt på morgonen satt öfver Donau och landstigit nära vid Alutas mynning, men blifvit drifna tillbaka igen öfver floden af en afdelning Kosacker. — Det bekrältar sig att förtrupparne af Osten-Sackens korps d. 12 passerat Jassy. — General Luders, ches för den ena af de ryska armåkorpserna, hvilken står dels i Bessarabien, dels i Donaufurstendömena, har begifvit sig till Wallachiet. — Ett rykte förmäler, att en högre turkisk officer, Arap Pascha, efter återtåget vid Oltenitza, skjutit sig för pannan. Talar ryktet sanning, skulle man kunna antaga, att det varit i harmen öfver den onödiga reträtten, som den hederliga Turken begått denna handling. — Utur en tysk tidning meddelas en skrifvelse från en militär i Silistria, hvilken bestrider de uppgifter, som varit synliga i den ryssvanliga Angs. allg. Zeit. enligt hvilka en till hungersnöd grånsande brist skulle vara rådande i turkiska armåen, och påstår att den tvärtom simmar i öfverslöd. I Silistria bekomma soldaterna dagligen färskt särkött och bröd och ris såsom pillau (en turkisk rätt) 4 gånger i veckan och derjemte en söt rätt af socker, russin, mandlar o. s. v. Under loppet al 55 dagar hafva i det stora slagthuset, utanför fästningen, dagligen slagtats emellan 3 a 400 oxar, hvaraf köttet förbrukas till korf eller insaltas. Milisen i Serbien är nu uppbådad. Förfärliga äro den nöd och det elände, som Ryssarne tillskynda de olyckliga Donaufurstendömena, som af dem behandlas som eröfrade länder. Flera Wallachiska adelsmän hafva af furst Gortschakoff skickats till Siberien. Sedan Ryssarne allaredan förtärt för 8 d 10 millioner piaster, utan att betala en enda skilling, vågade den vallachiska styrelsen att hos den ryska armintendenten, general Sattler anhålla om en afbetalning af 50,000 dukater. Intendenten nekade icke att uppfylla denna begäran, men på samma gång fordrade den ryska chargå daffairen att få en afbetalning på den skadeståndssumma, som Wallachiet jemte Moldau är skyldigt till Ryssland sedan ockupationon 1848, 49 och 50. Ryssarne hade då vid deras opåkallade besök rent af utätit furstendömena och till på köpet för inträffande händelser skrifvit sig sjelfva till godo en godtycklig summa såsom ersättning för ockupationskostnaderna. Den wallachiska styrelsen nödsakades nu punga ut med 13 mill. piaster. Af dessa penningar erhöll den efter några dagars förlopp 30,000 dukater i afdrag på leveranserna till armn. På så sätt har den utsigt att blifva betalt med sina egna pengar, derest den skulle hafva lust att begära en ny afbetalning. I böndernas lerkojor ser det imellertid bedröfligt ut. 4 å 6 soldater får bonden i inqvartering, medan hans hus knappast rymmer honom och hans boskap. Han måste förpläga dem och erhåller af militärförvaltningen blott 25 paras (cirka 5 skilling svenskt riksgäld) per man i ersättning, hvilken naturligtvis är långt ifrån tillräcklig. Hans förråder blifva undersökta och uppskrifna och vid tillfälle blifva de honom fråntagna mot ryska leveransqvittenser. Han lider stum som ett djur, och när stundom en och annan adalman försöker anföra några klagomål, blifva de klagande kastade i fängelse. Smittsamma sjukdomar och fältpesten blifva af ryska soldaterna spridda öfver hela landet. Donaufurstendömana äro till största delen ytterst rika och fruktbara länder, och skulle allaredan hafva höjt sig till välständ och civilisation, så framt icke tid efter annan en äregirig främmande herrskares horder sasom en förödan de bergsström vältrade sig ned öfver dessa fredliga dalar. Och dertill komma nu alla ett krigs olyckor. Till Wanderer skrifves från Konstantinopel, att ett dervarande bankirhus Baltazvi Co. förskjutit Porten 25 millioner på egyptiska tributen. Intresset på detta förskott skall icke öfverstiga 10 24, en i Turkiet ganska låg rentefot. Statskassan skall för öfrigt icke vara så tom, som man från vissa håll velat inbilla folk. Sultanen sade till de Ulemas, som kommo och erbjödo honom tempelskatterna, att tiden ännu ej var inne då han behöfde dessa för heliga ändamål bestämda medel. Sultanens helsa lemnar ingenting öfrigt att önska, sedan han fått titeln af den segerrike. Det vidtages redan förberedelser för hans resa till Adrianopel. Betydelsen af hrr Brucks och Wildenbrucks återkallande låter sig ännu icke bestämmas, innan man känner dessa herrars efterträdare. — Den Muzzaffer-Pascha, under hvars befäl en division af turkisk-egyptiska flottan utlupit å en rekognoscering i svarta hafvet, heter egentligen Adolf Slade, en f. d. engelsk sjöofficer, som flera år varit i turkisk tjenst. — Det genom de senaste tilldragelserna namnkunnigt blifna S:t Nikolaus, är en rysk gränsfästning, belägen blott något öfver 3 svenska mil från turkiska gränsfästningen och sjöstaden Batum. 00 Jan