na platser och mot slottsvakten var också ej så mycket att anmärka. Roseis alskliga role utfördes ganska naivt och vackert af mile Deland, och att fru Deland, såsom Christine Bouchon, utförde denna ro! med den öfvade och talangfulla skådespelerskans säkerhet och finess, behöfver man ej säga. Hr Happe förtjenar allt erkännande för både uppfattning och utförande af baron de Mortagnes rol. Det måhända svåraste, men likväl rätt vigtiga uppdraget af de mera rörande scenerna var öfverlemnadt åt hr Almlöf och fru Lundgren. Här återstod mycket att önska. Effekterna af återseendet med fadren, af modrens plötsliga framträdande, af sammanträffandet mellan de tre, alla dessa effekter gingo nåstan totalt förlorade, genom brist på lif och värma hos de spelande. Det är i sådana scener, man skall studera fransyska skådespelare. Vi tro ock, att det var denna brist, som gjorde, att pjesen icke så uppfattades af publiken, som den förtjenat. Eftersom vi i dag råkat att bli mer än vanligt utförliga, tillåta vi oss en anmärkning i afseende å det stumma mellanspelet, hvilket äfven förekom här och der i denna pjes. Det har blifvit en vana hos många spelande. att de under ett sådant mellanspel ifrigt konservera med någon granne. Visserligen ser man nog vanligtvis, att det endast är läpparne, som röra sig, men man föreställer sig likväl att något verkligen blifvit sagdt. När nu, efter ett sådant längre samtal, dialogen mellan de talande fortsättes precis der den för en stund sedan slutat så frågar sig gerna åskådaren: hvad hafva de då talat hela denna tid? Det vill derföre synas oss, som borde de spelande hafva på förhand tankt sig en dialog, att utföra under det stumma spelet. De skulle deraf finna huruvida det är lämpligt att tyst samtala eller ej. I allmänhet är mellanspelet, särdeles i vissa pjeser, en af de svåraste uppgifterna för skådespelare, och blir på vår scen ännu svårare än det behöfde vara, derigenom att man väntar så länge på replikerna från höger oah venster. Ett samtal mellan flera olika grupber i ett sällskap måste gå mycket lifligt in uti hvartannat, så att det blir så mycket som möjligt ett samtal på en gång, såsom det verkligen försiggår i ett sällskap. Efterpjesen En bal i nattrock är skrilven för att låta en liten flicka få dansa cachuka, och är såsom sådan utmärkt väl ihopkommen. Denna pjes gick ock särdeles väl, tack vare hr Deland och lilla Griselda Delands naiva säkerhet i sin rol. Att vi ej yttra oss om hennes dans, torde den lilla dansösen ursäkta, emedan det dertill fordras att vara mera förståsigpåare i den vägen, än vi hafva lyckan att vara. Emellertid var publiken, och det med allt skäl, mycket road och belönade den näpna lilla skådespelerskan med en inropning. Vi finna med glädje att hr Deland till om Fredag ännu en gång bereder oss nöjet att återse -Fröken de la Seiliere. Vi hade redan förut ämnat uppmana honom dertill, men vägade det ej, i händelse saken ej skulle ha mötts af framgång. Emellertid torde intet nu ej vara att befara, då man ifrån många håll hört samma önskan uttalas, hvilket vittnar om att det utmärkta skådespelet och det fulländade sätt, hvarpå det i afseende å de flesta af hufvudrolerna utföres, blifvit senteradt och till dess värde uppskattadt af vår publik. NORA BROR TENN RRD RAN NORA Rn RER MRS RAR AA LANDAT TEES RR