Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 november 1853, sida 2

— — — vi visste i sanning ej, om vi skulle tro våra ögon, då vi laste dessa ord, och tillika erinrade oss alla de sorgliga drag af förskräckelse, kärlekslöshet och rent af väld, som alla dessa spärrningar uppdagat, men de stodo verkligen der, och något trycksel kan icke gerna ha insmugit sig i throntalet, om ej ett icke möjligen kan vara bortfallet, så att det bordt heta: Under denna sarsot etc. har svenska folket icke ådagalagt lugn undergifvenhet och besinning. I konungens sörsakran, att rikets forhällanden till främmande makter bära fortfarande stämpeln af ömsesidig vänskap och aktning, ligger något Jugnande för dem, som i det lilla kreditivets hastiga lyftande, straxt före riksdagens öppnande, velat se någon oförmodadt uppkommen anledning för vidtagande af åtgärder till rikets försvar. Men hvad vill då detta plötsliga tillgripande af en half million riksdaler banko betyda? I afseende å bränvinsfrågan höras från throI nen de lugnande orden: Tiden är inne att beträda en annan, till allmänt väl ledande bana. — — — Ett förslag, omfattande detta vigtiga ämne, kommer att blifva Eder (Rikets ständer) förelagdt. — — Önsklist vore, att detta förslag blesve så tidigt bekant, att det hunne genomgå den pröfning icke blott hos ständerna, utan äfven hos pressen och af den allmänna opinionen, som för ett sådant förslag är så högst nödvändig. Härefter talas om ett nytt förslag till de särskilta bestämmelser för grundräntornas förenkling, hvilka ännu återstå för att till sin fullbordan bringa denna vigtiga angelägenhet, i enlighet med kongl. Maj:ts och rikets stander i hufvudsaken redan fattade beslut. Det vill häraf synas, som hade kongl. Maj:t alldeles lagt å sido den plan till räntepersedlarnes genomförda och rigtiga förenkling, som vid 1848 års riksdag framlades, såsom frukten af en sakkunnig och upplyst kommites mödor, ett förslag för hvars genomdrifvande på Riddarhuset hr Sandström förvandlades till Sandströmer, ett förslag, som med sällspord enighet omfattades af de båda skattdragande stånden och hvari sedermera de öfver hela riket hörda lansdeputerade med ifver instämt. Detta förslag till en förändring, hvars nödvändighet och nytta varit insedd för öfver 130 år sedan, och hvars vigt för hela landets skattdragande allmoge af hvarje redlig fosterlandsvän måste så högt behjertas — detta förslag har regeringen således lagt åsido. Hade man upptag itdet, så hade underlåtenheten att bringa till verkställighet de båda statsmakternas beslut vid förlidna riksdag, rörande en del af hemmansräntornas förvandling i penningar, kunnat ursaktas. — Nu bortfaller den sista ursäkten för detta konstitutionsvidriga beteende. I Throntalet lofvas vidare att Rikets Ständer, uti Kongl. Maj:ts framställning om Statsverkets ordnande, skola finna ojäsaktiga bevis på Kongl. Maj:ts omvårdnad; om en ändamålsenlig utveckling af landets kraster, om näringarnes förkofran, om förbättring af våra kommunikationsmedel i ösverensstämmelse med tidens stegrade sordringar, samt om beredandet af nya utvägar till bergning och välstånd åt en med hvarje år ökad tolkmängd.? — Vi äro mycket intresserade af att få erfara huru dessa löften uppfyllas, hvilka förslag Kongl. Maj:t kommer att framlägga rörande alla dessa vigtiga ämnen. Nu kommer man likväl till kärnan i Throntalet, Kongl. Maj:ts nådiga löfte, att för Rikets Stander framlägga en omfattande framställning af försvarsverkets behof, och hvad som fordras för att bringa detsamma uti ett skick, egnadt att betrygga Rikets sjelfstandighet. — Att ryktet ej ljugit, som hviskat om anspråk från regeringens sida på oväntadt stora anslag till försvarsverket, finnes af de följande orden i Throntalet, der det heter, att de äskade anslagen sak a nåkalla tilldknino i den vid sednaste riks— — a 2—