Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 november 1853, sida 2

samilj, var hans panna utan rynkor, hans ögon klara, och hans läppar leende. Ingen, som såg honom sådan, skulle kunnat ana, att det var samma man, som så nyss förut varit en leckboll för förtvislan, giftet på det onda samvetets pilspets.