agenter å ena sidan, och den ensaldiga bibelläsande hopen å den andra: inqvisitionstribunalet kallas här undersökningskommitte, och i stället för bål och stupstockar har man cellfängelse och vatten och bröd. Nu likasom då, göres afsvärjelse af villsarelsen till villkor för straffets efterskänkande. Nu likasom då, vederlaggas ropen på sribet, att så ostördt hålla sina andaktsösningar. med arkebiskopliga förklaringar, att försoljelserna måste ske för Guds och Kyrkans och den rena lärans skull, för samhällets bestånd. O Gudomliga Ord! Huru gräsligt har du ej blifvit missbrukadt af dem, som kallat sig för dina predikare! Hörom till sist hvad Geijer, med afseende på de ämnen vi här behandlat, yttrar: Hvar och en förändring, som i allmänhet ger den religiösa principen hos menniskan nytt lif, höjer tillika på en gång hela samhällets verksamhet, ingjuter förnyad energi i alla samhallets elementer). Detta kommer både af religionens gudomliga oskuld i asseende på verldsliga nyttor och intressen, som också gör den rent af likgiltig i afseende på formen af ett eller annat samhällssystem, författning o. s. v., och tillika af dess allt omfattande, upplilvande väsende, hvarigenom den är all samhällighets rot; ty ingen gemensamhet emellan menniskor är tänkbar utan den högsta: en Gud, ett hopben tro. Den liknar deri ljuset, som upplilvar hela naturen, men, allt efter de föremål som det möter, brinner i olika sarger, utan att i sig sjelst någonsin upphöra att vara samma rena ljus. Så äfven religionen, den moraliska verldens ljus. Den lifvar allt, men skiftar i fårger allt efter de olika sinnen, som emottaga dess strålar, ja kan i de orena tända alla passioners brand; och genomgår likval verlden — oskyldig. Ströommar af blod hafva menniskornas raseri gjutit i religionens namn, utan att de kunnat sätta en fläck på hennes klädnad. We derföre dem, som nyttja henne för verldsliga afsigter, som handtera henne såsom ett politiskt medel i ett eller annat afseende. Sjelf undgår hon väl deras råa tillgrepp; hon gripes med menskliga händer lika litet som himmelens ljus. Men det är deras anda, som ur hennes strålar i förvillade själar blåser upp alla lidelsers flamma och förvandlar till brand verldens ljus. Lemnen derföre henne i hennes eviga frid — J statsmän, — och utom edra egennpyttiga beräkningar! Hon duger blott att tillbedja. Tron er ej kunna förpakta ljuset, J Prester! Den minsta gnista J deraf förmån söndra från dess himmelska källa för jordiska afsigter, blir en låga, som slår tillhopa öfver edra hufvuden. Så talar Geijer! (Forts. följer.) ) Derföre då, ehuru under bibehållandet af en mängd former, det politiska samhället är till sitt väsende förderfvadt, yttrar den nylifvade religionen en allmänneligen förstörande inflytelse på hela denna förderfvade samhällsordning, som endast derigenom, all den går under, kan bereda ett friskare lif rum. Geijer: Feodaliom och Republikanism. 1818. A ——A—— —