Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 november 1853, sida 2

Den 29 November, Regeringen har till sjöförsvars-departementets disposition anvisat 188,710 rdr bko, för att användas till anskaffande från Motala mekaniska verkstad af en ångmaschin om 300 hästars kraft för linieskeppet Carl XIV Johan-. Dessa medel lära vara tagna ifrån de sista 200,000 rdr å det lilla kreditivet. Aftonbladet, som med en berömvärd uppmärksamhet följer sådana regeringens handlingar, ehuru, såsom vi tyvärr befara, det sker förgäfves, anmärker med skäl det besynnerliga deri, att regeringen på eget bevåg tillgripit detta anslag straxt före riksdagens öppnande, hvarigenom man nu gjort helt och hållet ända på det lilla kreditivet, som är anslaget till regeringens disposition mellan riksdagarne, för den händelse några utomordentliga förhållanden skulle kräfva medel till rikets försvar under den tid regeringen icke kan rådföra sig med rikets ständer. Regeringen har nu på eget bevåg, dagen efter rikets ständers sammanträde, gjort ifrågavarande disposition, och har dermed lemnat ett nytt drag till de många i samma anda, att hon vill helst regera utan rikets ständer. I stället för att, såsom sig vederborde, afvakta rikets ständers öfverläggningar och beslut, innan hon vidtager några vigtigare åtgärder, särdeles sådana som gå ut på lagstiftning och anslag, skrifver regeringen lagar och anslår stora summor, utan att låtsas om det någon representation, som ensam borde äga denna makt, ens finns till. Sker detta af misstroende till representationen? Detta är icke gerna möjligt, ty konungen har nyss på det amplaste förklarat alla fyra stånden, att Han till deras fosterlandskänsla och insigter hyser ett obegränsadt förtroende. Eller skulle regeringen anse att det är dessa ständernas egenskaper, deras fosterlandskänsla och insigter, som skulle komma att blifva ett hinder för framgången af regeringens planer? Ett af de två måste ega rum: antingen har konungen ej menat det ärI ligt, då han betygat stånden sin aktning och sitt förtroende (hvilket ej bör af en trogen undersåte förmodas) eller ock finner regeringen att dess handlingar icke kunna understödjas af fosterlandskänslan och insigterna. I så fall har ju regeringen gifvit sig sjelf ett misstroendevotum, som besparar rikets ständer detta besvär. Hvad nu det der anslaget till det nämnda linieskeppet, Carl Johan, angår, så anmärker