Den hemliga domstolen. En episod från Fredrik den fjerdes tid. (Öfv. fr. Danskan.) (Forts. sr. N:o 276.) — Jag vill blott påminna Ers Majestät om generalkrigskommissarien Plato, som nu lider sitt välförtjenta Straslt i eitadellets fängelse. var icke han genom sin otrohet skulden till, att de 14,009 man, som Hans Majestät år 1713 hade samlat på Granderheide, för att rycka emot Wismar, måste efter tvenne dagars marsch återvända af brist på provision och furage? — Hvem är skulden till att Hans Majestät blifvit herre öfver det gottorpska gebitet? Ar det icke ursprungligen den emot det hertigliga hofvet trolöse baron Görtz? Ja, jag ser i andanom, att om Danmarks konung skulle blifva så olycklig, att vara omgifven och betjenad af otrogne och samvetslöse embetsmän, så skulle hans thron vackla, ty då skall upprorslågan uppstiga från folket och sträfva att störta den till grus — men från dylikt bevare himlen det älskade Danmark. — Det skall ej ske! utbrast Fredrik häftigt; nej, det skall ej ske, så länge någon af min ätt sitter på throu.n. ty vi älska vårt folk, och folket älskar oss. — Men, i afseende på den omtvistade saken, hvad råder ni mig att göra? — Hvilka mått och steg som tagas, så glöm icke, Fredrik, att vara så mild, som rättvisan kan tillåta!