Räågra ord med anleåning af skriften om svenska kyrkans och skolans angelägenheter. En liten skrift, om 87 sidor, kallad: Svenska kyrkans och skolans ifrågavarande angelägenheter, som kort före riksdagens öppnande utkommit, har med skäl ådragit sig uppmärksamhet, då man med temlig visshet anser den härflyta från svenska kyrkans primas, erkebiskopen Holmström, och svenska ecklesiastikdepartementets chef, hr Reuterdahl, i kompani. Den utgör sålunda dessa båda inflytelseägande personers trosbekännelse i de afhandlade ämnena, och torde således äfven vara anse såsom regeringens grundtanke i samma ämnen, hvars uttalande så här vid riksdagens öppnande ger denna skrift en betydelse, som den visserligen ej genom sitt innehåll skulle hafva tillvunnit sig. Dessa omständigheter göra ock, att vi åt ifrågavarande skrift anse oss skyldige ägna någon belysning. Såsom generellt omdöme om densamma, må det vara nog att säga, att den utgör ett i gemenligen lena ordalag genomfördt försvar för alla de gamla förhållanden i kyrkan och skolan, i hvilka den nyare tiden höjt billiga anspråk på jemnkningar och förändringar. Äfven i de fall, der det gamla erkännes kunna vara annorlunda, bemötes straxt derpå hela detta medgifvande dermed att: uru det skulle annorlunda ställas — derpå hafva vi icke ett svar att gifva. Med allt detta, med detta af idel sofismer, för hvilka alllogikens falska slutkonst, särdeles det som man kallar: språng i bevisningen (saltus in demonstrando) användes, uppfyllda försvar forjallt det bestående, för all den ofördragsamhet och all den oordning, som råder inom våra kyrkliga förhållanden; med det uppendagligaste misstydande och förkättrande af motpartiets åsigter och fordringar, djerfves 0 a a RT VT TT