Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 november 1853, sida 3

Theater. Vid gårdags-representationen uppfördes, till förmån för hr Happe, Moder och Son, skådespel i 5 akter, bearbetn. efter m:lle Bremers roman Grannarne, af Ch. Birch-Pseisser. Innehållet af ifrågavarande skådespel med dess stora förtjenster och — vi tro oss kunna utsäga det — stora brister, torde vara tillräckligt kändt, såväl genom föregående representationer härstädes, som genom den Bremerska romanen, för att någon redogörelse i detta hänseende skulle vara af nöden. Vi ha således blott att yttra några ord om utförandet, som i det hela var tillfredsställande. Fru Deland utförde generalskan Mannsselts svåra röle med det sanna mästerskap och den sina uppsattning, man så mänga gånger hos denna utmärkta skådespelerska hast tillsalle beundra. De osta förnyade bisallsyttringarne buro också ett tydligt vittnesbörd om publikens lifliga erkännande af fru D:s ovanliga talang. — Brunos role utfördes af hr Hoppe. Om det äfven, vid hr H:s redan framskridna ålder, torde falla sig mindre lätt att på ett fullkomligt naturtroget sätt återgifva den eldiga 20:åriga ynglingen, ja tillochmed den 35:ärige mannen, är hr H. likväl alltför gammal praktikus, för att kunna förderfva en röle sådan som denna. I betraktande häraf och här och hvar tagande illusionen en smula till hjelp, syntes man altså ha skäl vara belåten med hvad hr H. presterade. — Hr Almlöf, som utförde Andreas v. Mannsfelts röle, hade uti pjesens senare afdelning flera rätt lyckade momenter. Serena, denna älskliga bild, som i romanen möter oss, har uti skådespelet blifvit förvandlad till en obetydlighet, en om vi så få säga liten skizz, som ej förmår framkalla något djupare intresse. Rölen utfördes af mille Deland med behag och ledighet. — Franziskas parti återgafs på sina ställen rätt lyckadt af m:lle Runnbom. Mille R., som eger fördelarne af en behaglig figur och en vacker organ, skulle utan tvifvel knnna gå rätt hastigt framåt, om hon bemödade sig att undvika det entoniga och taktmessiga uppläsandet af sina röler. Vi anmärka detta icke blott för denna enskilta röle. — De öfriga i pjesen förekommande partierna äro af allt för obetydlig vigt, för att tarfva en närmare redogörelse. Vi vilja dock taga oss friheten uppmana sällskapets yngre damer och herrar att egna en sorgfalligare uppmärksamhet åt det s. k. stumma spelet. Just emedan vi veta, hvilken svår uppgift för skådespelaren ligger häruti, tro vi oss aldrig nog kunna erinra om ett oafbrutet bemödande i thy fall. — Huset var ganska godt; fru Deland oeh recettagaren, hr Ulappe, inropades efter spektaklets slut. Bland annat godt, hvarmed publiken mellan akterna undsagnades af orkestern, märktes afven en LergåksPolka, en liten ny, täck komposition af vår outtröttlige hr Czapek. Ett deri förekommande solo för instrumentet lergök, skall ej undgå att anslå, då polkan hunnit bhfva bättre inöfvad och tillräcklig ensemble i utförandet vunnits. Lergöken gjorde emellertid redan nu sin sak ganska snällt. Om Fredag gifves Ester femtio år af Topelius, en pjes, som tillvunnit sig allmänt bifall, och hvari hr Deland har en af sina triumfroler.