aAluC DTLIVIn114142—2 VTAVU4 . PÖ-Ö4 (—SE Öd bärlig i synnerhet, då hemmanen ärsvas och icke någon af arfvingarne kan eller vill utlösa den andre. Det säkraste korrektivet emot klyfningens öfverdrift ligger uti de utklufne delarnes proportionerliga ansvarighet för alla utskylder, så länge nu gällande skattesystem i afseende på jord blifver orubbad, och hvilket man har anledning förmoda att det everldligen blir. Ehuru hemmantalet ifrån älsta tider utgjort och ännu utgör måtistocken för fördelningar af allmänna utskylderne och för rösträttighet i frågor, der menighet äger för jorden föra talan, finnes likväl icke något osäkrare mätt. Inom ett län, ett härad, en socken, ja inom en by äro hemman till ägovidd och godhet så olika att icke sällan nå:zdels mantal af eft n:r kan vara lika godt med 1 helt mantal af annat n:r, och för min del synes således svårt, om ej omöjligt, föreslå något för hela länet gällande, på mantal grundadt nummer för besutenhet, så vida med ett dylikt förslag åsyftas någon aproximation till sanningen. Skall sådant förslag dock ovilkorligen ske, afstyrker jag för min del att nummern sättes högre än y mtl, hvartill klyfningen hittills i allmänhet sorigätt utan ringaste olägenbet. Härmed vore väl uppgiften för denna rådplägning löst; men då kongl. förordn. af den 15 Juli innehåller några stadganden i 1 S, 2, 3 och 10 momenten och i 2 A 6 mom., hvilka medföra följder af estertänklig beskaffenhet, har jag trott det vara förenligt med min undersåtliga pligt emot en älskad och vördad konung och emot ett kärt fädernesland, att upplysa, det jag af många, synnerligen bland allmogen, blifvit rådförd huru det hädanefter skall förfaras vid följande förhållanden: 1:o. då någon har en obesuten hemmansdel i ett hemmans-nummer och kan få köpa en; annan dylik i ett annat, hvilka begge, sammanlagda, medföra besutenhet: skall detta, enl. 2 mom., vara förbjudet, oaktadt begge hemmansdelarne äro så belägna att de med beqvämlighet kunna brukas tillsamman? eller om någon har besuten hemmansdel i ett nummer, skall det vara honom förbjudet köpa en obesuten uti ett annat och med den förra sammanlägga i ett bruk? Hittills har ofta ett dylikt sammanläggande skett, och får det hädanefter ej ske blir följden den att försäljning af obesutne hemmanslotter, som ärfvas, icke kan ske. Atminstone blifver då hädanefter ett dylikt arf, det enda en bonde i allmänhet kan lemna sina barn, utan allt värde. 2:o. Utom i Dalarne, der jordens storskiftande skett på statens föranstaltande och bekostnad, har någon omedelbar embetsmanna-kontroll å hemmansklyfning förr än genom osvan åberopade kongl. förordning, mig vererligen, ej varit påbjuden, utan de enskilda hemmansägarne hafva egt, att efter behag och lägenhet lösa den ene den andre ut, då någon af dem ej haft besutet hemmantal, i hvilket fall reglor varit gifna för bestämmandet af besutenhet. Nu är i 3 och 10 mom. allmän kontroll föreskrisven, deraf man föranlåtits anmärka, att ehuru i lag finnas fem fall, neml. arf, skifte, köp, gåfva och pant hvarigenom jord förvärfvas, endast tre deraf blifvit uti nämnde mom. uppräknade, neml. köp, skifte och gåfva; och har man frågat: 3:o. Om någon undfått inteckning i en obesuten hemmanslott (inteckning deruti är ej förbjuden) och gäldenären ej löser inteckningen inom föreskrifven tid: må det då vara pantägaren förbjudet att erhålla pantevis uppbud och lagfart, enl. 9 kap. 3 jordabalken, eller skall utmätning och försäljning af en sådan pant genom exekutors handräckning vara omöjlig och gäldenären såmedelst hafva vunnit ett jernbref? Om hemman, till ett ) mtl, ärfves af fyra barn eller andra arfvingar, skall det vara förbjudet för A. att till B. sälja sin lott, ehuru begge sammanlagda ej utgöra full besutenhet eller att A. B. C. D. fortfarande innehasva hvar sin arslott? Om icke någon vill eller kan den ene den andre utlösa, skola de alla i så fall solidariskt ansvara för allmänna utskylder m. m., äfven sedan en eller några obesutne lotter efter nye innehafvarens död gält i arf till sednare leder? 4:o. Om i ett köp säljes aflinge och arfvejord, men antingen den senare delen eller begge delarne hvar för sig icke innehafva besutenhet, och bördeman hvarken kan eller vill lösa arfvejorden: — månne i sådant fall domaren skall, enl. 5 kap. Jb. dömma arfvejorden i börd, men neka bördemannen lagfart derå, samt köpare lagfart å aslingejorden? 5:0. Det sägs att, om klysning sker, innan klysningen godkänd blifvit, den förre hemmansinnehafvaren emedlertid ansvarar för hemmanet med dess utskylder såsom ensam ägare eller åbo. Nu äger A. nå mtl, han öfverlåter hälften till B. och andra hälften till C.; derefter emigrerar A. eller dör insolvent eller, ehuru lefvande, blifver insolvent — B. och C. söka ej lagfart och ansvara för hemmanet — till hvem må kronan eller kommunen hålla sig för allmänna utskylder? Desse må ock ordentl. af de obesutne utgöras, kunna de ej nolentes volentes drifvas ifrån en ärligt förvärfvad och betald egendom; och hvem tillfaller i sådant fall jorden? Till kronan kan den ju ej hemsalla. 6:0. Ianledning af 2 6 mom. har man frågat: om kongl. förordn. d. 9 Nov. 1844, efter hvilken alla afhandlingar om jord, hurudane de än varit beskassade, få rum i int. protokollet, derigenom afhände innehafvare blifvit tillförsakrade ersättning af framtida hemmansägare, derest de senare vilja blifva de förre qvitt — till all kraft och verkan upphört, oaktadt nyssnämnde förordn. tillkommit i den ordning som sägs i 87 och 88 Ss regeringsformen? Frågorne hafva med tydliga tecken till missnöje och bekymmer, men under den fromma tillit till konungens ädla och goda vilja att befordra landets bästa, som hittills hos folket är oförminskad, blifvit framställde. Huru rådvill man måste blifva uti svaret på dylika frågor med författningen, grundlagen och bestående civil-lag för ögonen, lärer hvar och en kunna inse. Månne ej bäst vore, att 2, 3 och 10 mom. af 1 5 alldeles utginge och öfver 6 mom. 2 Futfärdades en förklaring, som tillförsäkrade egne hem äfven åt den fattige, men ärlige arbetaren, som icke kan köpa besuten jordlott? Är ej skaran af proletärer och dagdrifvare nog stor, samt emigrationsbegäret nog brinnande, för att förökning af . näring för dat cana