Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 november 1853, sida 2

Sdtta TuPPC! 11149 Ve, UA VYUUSlen 101 UTTAL redan var temligen betydlig. Han beslöt fåljaktligen, att åter intaga sin förra stållning. Turkiska trupperna försökte icke att hindra honom i sina rörelser. De kursiverade orden antyda mera än tillräckligt att Ryssarne fått duktigt smörj och med blodiga hufvuden måst draga sig ur den allvarsamma leken. Ungefär liktidigt med ankomsten af första underrättelsen om Turkarnes seger vid Oltenitza, telegraferades från Wien, att en träffning börjats vid (läs: gent emot) Silistria, i hvilken öfverhanden var på Turkarnes sida. Sedermera hördes icke mera af denna affår. Nu upplyses dock, att en strid och den ganska het ändå ägt rum d. 3 d:s på angifne punkt å venstra Donaustranden. Turkarne försvarade sig manligen och tillbakaslogo Ryssarnes anfall. För desse sistnämnde sägas hafva blifvit på platsen 6 stabsofficerare och 168 man, hvarutom de skola haft 400 man sårade. Rörande de senare krigshändelserna, om hvilka gå så många stridiga berättelser och rykten, anse vi det icke vara värdt att yttra någonting vidare, innan vi bekommit närmare, tillförlitliga underrättelser. Ångbåten från Konstantinopel har anländt i Triest med underrättelser af den 7. En stor massa trupper sammandragas vid asiatiska gränsen. Den turkiska flottan skulle inlöpa i Svarta hafvet. Man har affordrat den serbiska regeringen en förklaring angående dess ställning i kriget emellan Ryssland och Turkiet. En skrifvelse från Belgrad af d. 12 förmäler, att Omer Pascha af serkiska regeringen fordrat obetingat frihet att genomtåga serbiska gebitet, hvilken begäran afslagits med den förklaring, att Serbien skall veta att bevara sin neutralitet. Dea 16 hade Mentor inlulupit i Marseille med Namik Pascha om bord, som skall underhandla om ett lån på 50 mill. rdr svenskt banko. Han afreste samma dag till Paris. Den sedan ungerska frihetskriget berömde general Klapka skall inkognito hafva passerat Malta på väg till Konstantinopel. LIndep. Belge meddelar en skrifvelse från Konstantinopel af den 3, hvari berättas om de fördelar Turkarne tillkämpat sig i Asien, och tillägges, att ryska krigsfångar från Trapezunt ankommit till hufvudstaden och att ett ryskt transportfartyg tagits af Turkarne vid inloppet till Svarta hafvet. FRANKRIKE. Sinnesstämningen ibland alla dem som befatta sig med politiken synes, enligt hvad skrifvelser från Paris gifva vid handen, med hvarje dag bli mera krigisk. Helt nyss skall kejsaren i ett samtal med en italiensk gesandt hafva yttrat: Jag tänkte att det europeiska kriget icke skulle komma före 1855 eller 56, men nu är jag af andra tankar. Vi hafva nu ett gynnsamt tillfälle och — man måste marschera. Men icke blott i orden visa sig de krigiska tillstymmelserna. Enligt hvad det förtäljes, skall vid en nyligen i krigsministerns hotel hållen sammankomst af de generaler, som bilda krigskomiten, beslutats att uppsätta 20 nya bataljoner Vincennes-jägare och dessutom förstärka hvarje linieregemente med en ny bataljon. Blir detta beslut verkstäldt efter bokstafven, så ökas derigenom franska arm6en en tredjedel. En Pariserkorrespondent skrifver under den 13 dennes: Officiella och halsofsiciella blad uppträda nu som Portens förklarade allierade. Såsom sakerna nu stå, kan blott Rysslands eftergifvenhet eller en af Turkarne förlorad slagtning leda till de diplomatiska underhandlingarnes återupptagande. Så länge de förenade flottorna icke taga verksam del i striden, hafva visserligen sakerna icke drilvits på spetsen. Faktiskt är att man från alla håll vill vinna tid och den nuvarande blodiga början måste blott betraktas som förspelet till ett stort europeiskt krig, som vi nästa vår måste se utbryta om diplomatien tvingas att fortsätta sitt hittills vanmäktiga spel. Jag hörde nyligen en gammal general yttra: Vi dro herrar afterrängen, Frankrike kan icke annat dn vinna. Måtte kejsaren låta oss lemna vår overksamhet och onytliga manövrer! Att kejsaren icke vill ha krig och ej eller söker att framkalla det, tror man; men lika bestamdt kan påstås, att han blott skall gifva sitt samtycke till en för Turkiet hederlig fred. Han drar engelska kabinettet med sig i släptåg, och var öfvertygad att engelska parlamentet skänker Napoleon III:s förfarande sitt fullkomliga bifall. Ryska beskick