Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 november 1853, sida 1

Den hemliga domstolen. En episod från Fredrik den sjerdes tid. (Öfv. fr. Danskan.) (Forts. fr. N:o 272.) Kort derpå såg sig Dichman plötsligt allena i rummet, ty Luders hade genast återvändt till sörmaket, och kungen försvann på samma gång genom en sidodörr, som ledde in i drottningens rum. En mörk sky drog sig plötsligt öfver hans uttrycksfulla ansigte; det steg, som han nu gjort, kunde möjligen medföra farliga följder för honom i framtiden — kanske voro hans tankar sådana i detta ögonblick. Kanske visade honom hans genius, liksom i en spegel, den tid, då Fredrik tillslutit sina ögon, och han sjelf, assatt från sin värdighet och sitt embete, blottställdes för alla de kränkningar, allt det hån och alla de förföljelser, på hvilka afunden och hatet äro så uppfinningsrika, när hämndens timma slagit. — Hände hvad som hellst, jag gör endast min pligt! hviskade han för sig sjelf, i det han närmade sig fönstret. Hans blick föll tillfälligtvis på den gamla gården, der hans barndomstid förflutit. Asynen af denna byggnad uppfyllde honom plötsligt med en hel mängd ljufva minnen. De fåror, som mörka tankar nyss förut plöjt på hans panna, jemnade Sig; de nyss så allvarsamma dragen lifvades af ett vemodigt leende; han mindes ju de dagar, då han som en sjuklig gosse satt der borta i fönstret, lutad emot de böcker, i hvilka