—— Inrikes Nyheter. Götheborg. För i dag upptager stadens kolerarapport 2 insjuknade. Qvarliggande äro således 7 st., deraf 5 på barackens sjukhus och 2 inom enskilte hus. — För Majorna upptager rapporten en i kolera insjuknad och äro der 2 qvarliggande. — En händelse af temligen upprörande beskafsenhet tilldrog sig i Lördags s. m. på Östra Hamngatan härstädes. En bonddräng från Lindome hade tagit sig ett glas för mycket, så att han ej var fullkomligt nykter, dock ghade han i de handelsbodar, hvarest han haft ärenden att uträttat, redt sig fullkomligt och vandrade gatan fram utan att på något sätt föra oljud eller vålla oordning. Men vår vaksamma polis ville ej låta det bero dervid, utan mannen skulle näpsas. En poliskonstapel grep honom i kragen, för att föra af honom till den beryktade finkan. I förskrackelsen öfver detta angrepp fick mannen ett anfall af någon slags dåning, så att han föll sanslös på gatan. Huruvida han i detta unstand blivit, såsom några personer velat vittna, slagen och släpad, veta vi ej, men tro icke att så varit förhållandet. Emellertid samlades en stor folkmassa, som gaf öppet tillkänna sitt ogillande af poliskonstapelns beteende. Personer, som från ett fönster i ett hus straxt bredvid åsett händelsen, lära ha fattat deltagande för den olycklige bonden; andra bättre personer trädde emellan och då bonden kommit sig för befriades han från polisen och fördes uppför trappan till de ofvannämnda personernas bostad, hvarest man snart välvilligt beredde honom en bädd, der han efter några timmars hvila qvicknade vid och blef fri. Det må anmärkas, att mannen gick ensam och fullkomligt stadigt uppför trappan och till det rum der han fick beskydd och vård. Saken väckte emellertid, derföre att den skedde midt på dagen och midt i staden, ett visst uppseende och har äfven blifvit berättad med många origtiga tillägg, hvadan vi velat framställa den såsom den verkligen förhållit sig. Det hördes genast lifliga rop om att den poliskonstapel, som utsorde handlingen, — det var densamme som angrep bonden Olof Andersson utanför hr Ahrenbergs bod — sknlle åtalas. Såvida det ej kan bevisas, att bonden blifvit slagen, tro vi ej att ett sådant åtal för detta fall kan väckas med hopp om framgång. Emellertid är det visst att poliskonstapeln aldrig ägt rätt, att söka afföra bonden till häktet, lika litet som de många häktningar, hvilka af polisbetjeningen blifvit utförda mot en mängd druckna personer, varit lagliga. Försattningens ord i detta fall lyda: Hvar och en som af starka drycker öfverlastad träffas å väg eller gata, må, når dess behåriga vårdande icke annorledes låter sig verkställa, förvaras i häkte, till dess han återrunnit sina sinnens bruk. Haraf följer tydligen, att den )öfverlastadet, som kan intagas i häkte, måste vara i det tillstånd, att han förlorat sina sinnens bruk, och äfven då kan han endast tagas i förvar, när hans behöriga vårdande icke annorledes låter sig verkställa. Ofvannämnde bonde var bestämdt icke i denna kathegori, lika litet som den längesedan omnämnda skepparen Bank, som bonden Olof Andersson, som de många, hvilka blifva inkastade i finkan, då de velat söka taga vård om sina häktade kamrater. Alla dessa handlingar å polisens sida, som nu fått obehindradt fortgå, till trots afalJa både enskilta och offentlig föreställningar, äro således fullkomligt olagliga, och borde hafva ådragit våldsverkarne det straff, som lagen för olaga häktning stadgar, nemligen ett års fästning. Likasom vår polis på ett besynnerligt sätt missförstått lagens ofvanskrefne tydliga ord, så har man äfven missförstått och orätt tillämpat lagens ord i afseende å det våld mot konungens embetsmän, hvarför mer än en person blifvit dömd till 28 dygns vatten och bröd.