Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 november 1853, sida 1

llemmansklyfning och jordafsöndriug. (Forts. fr. N:o 266.) I det föregående hafva vi i korthet genomgått det historiska af frågan om förändringarne i 1827 års förordning om hemmansklyfning och assöndring af jord. Vi hasva, såsom vi våga tro, tillfyllest visat, att sedan Rikets Ständer vid tre riksdagar icke kommit till något beslut om yrkande af verkställighet af det vid 1840 —41 årens riksdag med vissa förändringar antagna komitts-förslaget från år 1839, och således under mer än tio år, en helt annan öfvertygelse inom ständerna, i följd af erfarenheten om förordningens öfvervägande fördelar, kan antagas hafva utbildat sig, Regeringen icke haft till pligt att upptaga ämnet, på annat sätt, till afgörande, än att inhemta den snart sammanträdande Riksdagens mening, huruvida förhållandena efter så lång tid kunna anses hafva ådagalagt behofvet af de ifrågaställda, på sjelfva hufvudgrunderna af förordningen så genomgripande inverkande förändringarne. Då emellertid Regeringen nu gått, att, efter sin egen åsigt afgöra saken, samt till och med dervid, betraktande ämnet tillhöra sin ekonomiska lagstiftningsrätt, frångått några af 1840 års ständers beslut, torde vi nu böra granska de vigtigaste delarne af den nya författningen, lemnande åsido hvad som, då dessa på det i vår tanka mindre välbetänkta sätt blifvit afgjorda, såsom mindre betydande, icke kan anses erfordra serskildt betraktande. För att ej belasta utrymmet i tidningen med omtryckning af de stadganden, som vi upptaga till granskning, hänvisa vi läsaren till tidningen för den 19 Augusti N:o 190. g 1. mom. 1. innebär, under de omständigheter som nu genom förändringen uppstått, så till vida en fördel, som åtminstone för klysning af hemman i delar till ett åttondedels mantal, icke erfordras de omvägar och de intrång i fri disposition af jordegendom, hvilka åläggas för klyfning i mindre hemmansdelar; äfvensom det deri gifna löftet, att om i vissa orter denna minimi-bestämmelse kan tåla nedsättning, Kongl. Maj:t vill för hvarje ort serskildt bestämma det minsta hemmantal, hvartill klyfning utan föregående undersökning må verkställas. Men härvid nödgas vi anmärka, att det nådiga löftet icke innebär synnerlig tröst för de vidoge, men mindre förmögne af konungens undersåter, som 1827 lofvades att få vdllade till fållen öppnade till bosåttning och sjelsbestånd, samt fall såäkerhet i besittningen af sin lagligt förvårfvade jord, såsom den kraftigaste uppmuntran till densammas uppodlande och förbattrande. Detta löstes verkställande finnes nemligen beroende, hvarken af konungens eller dess regerings fortfarande välvilliga tanka på saken,