Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 november 1853, sida 1

Lägg dessa ord på hjertat mitt barn. Det är ett språk af den store konung David, den fromme hsalmisten, som Gud räddade ur mycken nöd och bedrösvelse. Till nästa gång måste du lära dig att läsa ett annat språk, ssm står i början af tjugosjunde psalmen och lyder på följande sätt: Och om jag än vandrade i enom mörkom dal, fruktade jag intet ondt; ty tu äst mig när; tin käpp och staf trösta mig! — Herr skolmästaren misstager sig — språket står i tjugotredje psalmen! inföll den yngre ryttaren med stort lugn. Skolmästaren blickade på den talande med en outsäglig förvåning, men också med välbehag, alldeles som ville han säga : ÅGanska riktigt, det är latinske ryttare! skolmästare! Ludi magistri! — Herr skolmästare, akta er ni för min reskamrat — han känner bibeln både innanech utantill! sade den äldre, i det han tog bibeln och slog upp det omtvistade stället. Språket stod i den tjugotredje psalmen. — Blef inte ledsen för det skolmästare, inföll den bibelsprängde fremlingen. Att fela är menskligt. Ryttarne stego upp, önskade alla en god natt och bådo värden att visa dem deras sofrum. Denne fattade en lampa och förde sina gäster öfver det stora lergolfvet in i ett aflägset rum, till ofantliga bäddar. — Lägg er i god tid, så att vi i morgon kunna reså härifrån på bestämd timme, ropade den yngre efter sitt god natt, i det han kastade några af den ena bäddens täcken, dynor och kuddar likt bollar på ett i ena hörnet af rummet stående bord, så att endast madrassen och ett lätt täcke semt lakanen blefvo qvar i sängen. . .. (Forts.)