Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 november 1853, sida 2

många sall, undar de sednare tiderna, och derom har redan blifvit så mycket ordat, att nu behöfde ej något tilläggas; men likväl torde, såsom det närmaste och således klaraste beviset derpå böra anföras, det nyss offentliggjorda regeringsbeslutet om bergs-kollegii och bergs slags-staternas nya organisation. Rikets Ständer hade i skrifvelse af den 20 Augusti 1851 förklarat sig, i följd af det ringa antal mål, som numera tillhöra nämnde kollegium, anse en minskning i embetsoch tjenstemanna-personalen, så mycket heldre kunna, utan mehn för ärendernas gång ega rum, som under lång tid flera embeten och tjenster der stått lediga. Redan förut hafva Rikets Ständer antydt öfverflödigheten af en presidentbeställning för detta embetsverk. Standerna minskade derföre anslaget på riksstaten med omkring 3,500 rdr — beviljade kollegium, gemensamt med bergsslags-staterna något öfver 28,400, men begärde, att Kongl. Maj:t måtte till onäst sammantradande Rikets Stander?, så ledes till den nu blifvande riksdagen aflåta proposition om den förändrade reglering af bergslags-staterna, som af omständigheterna kan påkallas. Utan att nu afvakta Standernas sammanträde och höra dem i ämnet, företager sig regeringen, icke endast att fastställa en ny stat för bergs-kollegium, med bibehållande af presidentlön, utan äfven en sådan stat för grufveoch bergsslags-styrelserna. Kan väl ett större bevis på missaktning visas, mot den statsmakt, som man vill inbilla nationen, att den utöfvar folkets urgamla sjelfbeskattningsrätt — och kan något tydligare visa, att regeringen anser denna statsmakt vara ett sådant sig underlydigt verktyg, att den blott har att anslå medel till allt hvad hon behagar påbjuda? Huru vore det eljest möjligt, att regeringen vågade ett steg, som derest Ständerna nu välförtjent förklarade sig icke bevilja en styfver till ändamål, hvaröfver de icke enligt sin begäran fått sig yttra, nödvändigt skulle sätta såväl henne sjelf, som ett helt embetsverk i den brydsammaste ställning? I morgon väntar man kongl. familjens inflyttning från lustslottet Tullgarn. Nästa måndag sluta revisorerna i statsbankooch riksgälds-verken sina arbeten, eller rättare, de hafva slutat dem och skola då åtskiljas. Man har ingenting hört af dessa Rikets Ständers utkorade, jhvilka denna gång framgått i sitt värf så tysta, som Egyptens prester — förrän de i förrgår gåfvo en middäg för ordföranden och kansliet. Den högtiden blir ett vackert föredöme för riksdagens stånd och utskott, att fortfara i det gamla bruket, hvilket städse besannat satsen: att stekvändaren förenar alla partier. Här har i flera dagar berättats oväntade förändringar i planerna för tillsättningen af ståndens ordförande. Att landtmarskalksstafven kommer att anförtros Åter till landshöfdingen grefve Hamilton lärer väl ej vara underkastadt förändring, men nu säges, att sedan man frångått Götheborgs representant, hr Wijk, till talemansplatsen i borgareståndet, samt Stockholms-representanten, hr Schvan, ej vill lemna platsen på sin bänk, hr Lagergren skall åtagit sig det redan längesedan erbjudna, men undvikna förtroendet. Äfven påstås, att man öfvergifvit förre talmannen Nils Pehrson, samt att Strindlund skall vara ämnad till talman i bondeståndet. Med nästa post torde allt kunna härom med visshet meddelas. Ä ÄÅ AOO —