Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 november 1853, sida 1

Uemmansklysning och jordafsöndring. (Forts. fr. N:o 265.) Så stod nu saken; regeringen gjorde lyckligtvis ingenting vid densamma, liksom vid mycket annat; näringar, jordbruk, boskapsskötsel (tillochmed får och getter, som man hos oss gör till vilkor för besutenhet) tillväxte allt battre, och om man får tro Finans-komitgens märkvärdiga betänkande till sådan grad, att säkert den lättare åtkomsten till jord, som regeringen i det ändamålet medgifvit, måtte åtminstone få anses ega en betydlig del deri. Också tystnade klagolåten. 1844 besteg konung Oscar thronen. Såsom bekant är, påskyndades en riksdagskallelse, hvarigenom kunde ursäktas, att inga propositioner till stora reformer afgåfvos; men nationen lofvades en liberalare anda i lagstiftning och styrelse. Ingen tycktes mera tänka på, att kunna numera genomdrifva reaktionära inskränkningar i de friheter folket kunnat lyckas tillkämpa sig. Höjdes en och annan stämma för sådana, fick den ej stort medhåll; och Rikets Ständer gjorde hvarken vid 1844—45 eller 1847—48 årens riksdagar några framställningar, om dessa ändringar och tillägg i 1827 års förordning, som lika onödigt blifvit väckta, som obetänksamt understödda af bonde-ståndet. Man trodde med skäl hela frågan derom lemnad till evig glömska, såsom oförenlig med den nya regeringens högsinnade åsigter och frihets befordrande grundsatser. 1846 års näringsstadganden, 1846 och 1847 årens författningar om fattigvård och försvarslöse, m. fl. andra i liberalare syftning vidtagne regeringsbeslut gjorde detta troligt — då äfven sedan under 1850 års riksdag, oaktadt det vacklande, som redan inträdt i styrelse-systemet, det reaktionära partiet — inom Rikets