Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 november 1853, sida 3

Lanåsorten. Upsala d4 Nov. Patruller och nattvakter oroades i natt mycket, af ett hemskt doft nödrop, utan att kunna taga reda på hvarifrån det kom. Redan kl. 9 på aftonen förmärkte tornvakten ett hjertskärande hjelp! hjelp! bjelp! men såsom han tyckte kom ropet från Norbyskogen, hvarföre ban ingenting kunde åtgöra detsamma. Kontrollpatrullen, som strax derefter märkte sawma rop, tyckte det komma från domkyrkan, hvilken ock derföre öppnades och undersöktes på det noggrannaste, men derunder hördes icke ropet. Efter flera andra fruktlösa försök, började man misstänka att någon gått vilse i tornet och fastnat, men i det norra tornet fanns ingen och ropet hördes der liksom på längt afstånd; det blef äfven allt svagare och svagare, men tillika alltmera klagande. Slutligen omkring kl. 11 öppnades äfven södra tornet och på frågan om någon fanns der, gafs ett svagt döende tecken. Detta torn är alldeles tomt utan mellanbottnar för att lemna det öfverst sittande tornurets lod fritt lopp ner igenom detsamma; det är således ofvanifrån ned en rigtig asgrund. Örverst vid urverket, omkring hvilket endast är en smal golfläggning, fanns en menniska på ärmarna hängande öfver en bjelke med det förfärliga djupet under sig. Döden hade varit en oundviklig följd af fallet, och mannens dödsångest var således ganska naturlig. Den olycklige var dagvakten Lindell, som ditgått i mörkret kl. 9 på aftonen för att uppdraga urverket, hvarvid han stigit miste, men lyckats i fallet få fast om bjelken, der han förblef hängande mellan himmel och jord till kl. omkr. 11, då den tillkommande hjelpen lyckades befria honom från den ögonskenligaste död. C -.