Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 november 1853, sida 2

hafva företagits sör att maskera nägon annan nnmelse Tyska tidningarne aro ense derom att anse denna affär som en ren bagatell. Hittills har det alltså i allmänhet gått bra för Turkarne. Måtte nu bara fortsättningen bli början lik! Beträffande de första obetydliga tilldragelserna på Turkarnes venstra flygel, straxt efter öfvergängen af Donau, skrifves från nedra Donau under d. 2 Nov. i ett österrikiskt landsortsblad: I nejden emellan Kalafat och Boleschti skall förefallit en liten förpostaffär, som kostade begge partierna flera döde och sårade och i följd af hvilken Turkarne skola hafva framskjutit sina förposter till Boleschti, för att under deras skydd icke blott förskansa de förut besatta Donauön, utan äfven Kalafat, emedan de betrakta dessa begge punkter såsom utanverk till Widdin. — Den 1 Nov. inryckte i Krajova 10 å 15,000 ryska trupper med 32 kanoner under general Fischbach, hvilka genast d. 2 kl. 2 på morgonen, vid erhållen underrättelse om hvad som förefallit, i sorcerade marscher på 3:ne olika vägar anryckte emot Kalafat och emellan d. 2 och 3 torde ankomma till Boleschti, der Turkarne hafva sina förposter. Då likväl ingenting vidare afhörts från detta håll, får man väl antaga, förutsatt att ofvanstående uppgift om general Fischbacks anmarsch emot Kalafat är fullt rigtig, att endera han sedermera ändrat planen för Sin marsch, eller Turkarne dragit sig tillbaka till Kalafat, hvilken punkt han icke vågat angripa. Enligt bref från Orsova hafva dit ankommit flera ansedda familjer från Kalafat, hvilka lemnat staden vid Turkiska förtruppens inryckande derstädes d. 27 efter midnatt. Chefen för denna af ungefär 800 man bestående trupp förmanade invånarne att förhålla sig stilla, enär intet ondt skulle dem vederfaras. Turkarne skola blott betrakta dem som fiender, som lägga hinder i vägen för deras afsigt att besätta surstendömena. Liktidigt gingo de i författning med att uppkasta skansar till Kalafats befästande, hvartill staden lemnade arbetsmanskap. Ösvergången verkstäldes skyndsamt och med största ordning. Turkarne voro strängligen förbjudna att utan tillåtelse ingå i husen. De franska bladen beledsaga den till Paris ankomna depeschen om träslningen vid Oltenitza med kommentarier, hvilkas hufvudinnehåll består i gissningar öfver Turkarnes operafionsplan. Siecle berättar om en ny depesch, för hvars innehåll den dock icke vill svara och enligt hvilken bland de vid Oltenitza stupade skulle befinna sig en rysk general och antalet af döde och sårade vara mycket ansenligare, ån i den första depeschen. Omer Paschas allmänna operationsplan, heter det i Pays, börjar att klarare framträda. Venstra flygeln af hans arme, som stödjer sig på ett brohufvud i Widdin, skall, framryckande öfver Krajova, besätta lilla Wallachiet; centern skall stödja sig på höjden vid Giurgevo, högra flygeln befinna sig i Oltenitza. När venstra flygeln fått förstärkning och kommit i förbindelse med centern, så skall armen företaga en gemensam rörelse emot Bukarest. (Gortschakost skall då vara nödsakad att antingen antaga en allmän slagtning eller draga sig tillbaka till Moldau, för att der afbida förstärkningar, hvilka, såsom det försäkras, icke kunna inträffa före 6 veckor. Allt detta är dock endast gissningsvis framstäldt. Constitutionel rekapitulerar de af Turkarne till träslningen vid Öltenitza träffade förberedelser på söljande vis: Turkarne hade den 1 gjort ett angrepp på Giurgevo. De förberedde sin nu verkställda öfvergång emellan Turtukar på högra och Oltenitza på venstra stranden; då Oltenitza ligger något längre ned vid floden, så hade Turkarne vid öfverfarten god hjelp af strömmen. I Kalafat, hvarest ——— -AAAAL ——— — NR