rätt att vredgas på dig, det är han den elandige som... — Säg ingenting om honom min sar, han är den ädlaste bland menniskor .. och hvarföre skulle jag blygas tillstå att jag älskar honom? Ja, min far, jag älskar honom, och skall aldrig fatta böjelse för någon annan! — Och det vågar du säga mig så öppet i ansigtet? .. Sannerligen, jag känner inte mera igen dig! — O min far, se inte på mig med denna stränga, kalla blick! Jag är inte mera något barn, kan ni väl undra på att jag fattat kärlek till honom, min ungdoms ende vän . . honom, som ni sjelf älskat, som ni så ofta berömt för mig? — Det är sant, men .. han är fattig! .. Jag har lofvat din hand åt en annan! — Åt en annan? — ropade Amalia svigtande — och denne andre är... — Grefve Liljesvärd! — Han har ett lysande namn, han är rik, och han skall göra dig lycklig. i — O nej, min far! jag skall aldrig blifva lycklig med en annan! .. och du vill väl inte skapa ditt barns ofärd? — Ah bah!.. så heter det alltid! .. När du blir lugnare, skall du inse att din far har I rätt .. du skall glömma Adolf och bli grefvens